Stina

Sitter i sängen och försöker få någon ordning på det där de kallar livet. Har börjat packa ner allt jag äger i små lådor, för någonstans känner jag att jag är klar med det här. Det är dags för något nytt.
    Fönstret blåste precis upp och kanske att det var förändringarnas vindar. Jag ska fortsätta packandet, snart är jag redo. För något nytt.

---

Sitting in bed trying to figure out what they call my life. Have started to pack everything I own in small boxes, because on some level I feel that I'm done with this. It's time for something new.
     The window just blew up and maybe it was the wind of change. I will continue packing now, soon I'll be ready. For something new.

Jisses, jag hade glömt hur het Enrique Murciano är.



Åh, ögongodis. Vilken grej va.

---

Enrique Murciano - what a man. Lost and found-eyecandy.

De senaste dagarna har jag ägnat åt mina små projekt, Ghana-projektet rullar på bättre än jag någonsin kunnat tro! Världens finaste vänner har jag som skänker pengar och snart har vi råd att köpa köket till skolan! Idag har jag dessutom pratat med Röda korset och alla är bara så tillmötesgående och herregud vill man så kan man!
    Få-Dustin-till-Europa-innan-jag-längtar-sönder-mig-projektet går lite mindre bra. Uppehållstillstånd och arbetstillstånd är komplicerade grejer och det verkar inte finnas någon hjälp tillgänglig någonstans. Trött blir man. Men jag kör stenhårt på vill-man-så-kan-man, och jag ger mig inte i första taget.



Vi rullar, det är det viktigaste. Nu hoppas jag på många nerförsbackar, puss.

---

Things are finally starting to happen, even if I am in Sweden. My Ghana-project is progressing more than I ever could expect and it makes me so happy. My get-Dustin-to-Europe-project is not going so well, but it is still gooing. And it doens't matter how slow you go so long as you don't stop - right? And I am way to stubborn to ever give up. It will happen, it is just meant to be.

Tillbaka i Uppsala efter ett mycket behövligt litet andningsuppehåll i mitt älskade Vejbystrand. Sovit, skrivit, tagit långa promenader med morgondopp och hittat inspirationen och lugnet i hjärtat. Vi kör ett litet bildkalas så får ni se hur det såg ut;









Åh, Vejbystrand.

---

Just got back from a wonderful weekend in Vejbystrand, were I belong.

Tillbaka i Sverige blev allt komplicerat och jobbigt. Men mitt i natten som det är ägnar jag mig åt att fönstershoppa på nätet i stället för att ta itu med livet. Lite sånt här;

Och så tänker jag på att det är himla tur att jag har fina vänner jag saknat här, blommande syréner och en syster som bakar cupcakes. Nu ska jag sova, puss och god natt.

---

 Back in Sweden everything became complicated and difficult. But in the middle of the night as it is, I enjoy online window shopping online instead of dealing with life. Like things on the pictures.

And then I think that I am lucky to have nice friends that I have missed here, blooming lilacs and a sister who bakes cupcakes. Now I am going to sleep, kisses and good night.

Säger det högt; kär.

---

Saying it out loud; head over heels.

Fredagen spenderades på jobbet med en hel hög fina människor, solen sken och allt kändes bara allmänt fint. På vägen hem konstaterade jag nöjt för mig själv att den så kallande otursdagen hade blivit en turdag för mig, detta två sekunder innan jag kraschar med vagnen med ölflaskor, glassplitter flyger i luften och upp i mitt öga. Allmän panik och jag flydde upp till ögondusch, sprang mot Vårdcentralen på Arlanda som hade stängt för kvällen (!), blev aningen hysterisk när jag insåg att det fortfarande var glas i ögat men lyckades efter mycket om och men ta mig in till Uppsala och närakuten. Ögat spolades, glaset försvann (hoppas jag i allafall!), undersöktes ett par tusen gånger och till slut kom jag hem och kunde krascha i sängen.
    Nu mår ögat bättre och jag tänkte bara slänga in ett snabbt tack till Andreas som alltid finns där när jag ringer och hysteri-gråter i telefonen, och till min finaste syster som ställde in fredagsplanerna för att sitta på akuten med mig. Fina fina finaste.

Tusen kramar till er

________________________________________________________________________________________________

Friday was spent at work with a bunch of nice people, the sun was shining and everything just felt nice. On my way home, I just quickly said to myself that the bad luck that's supposed to happen on Friday the 13th had been luck for me, this two seconds before I crash the car with beer bottles, broken pieces of glass flies in the air and up into my eye. Pure panic and I ran up to the eye wash, ran toward the health center at the airport which was closed for the evening (!), was a little hysterical when I realized there was still glass in his eye but managed after a lot of troubles to go to Uppsala and the hospital. The eye was washed, the glass disappeared (I hope anyway!), the doctors researched it a million times and finally I was able to go home and crash in the bed.
     Now the eye feels better and I just wanted to throw in a quick thank you to Andreas who is always there when I call and cry hysterical on the phone, and to my beautiful sister who canceled her Friday plans to be with me at the hospital. You're the best.

 Thousands of hugs to you

Ledig dag mitt i veckan och bara allt har bestämt sig för attt hända idag. Mycket som ska in på kort tid, men i det här blomsterparadiset orkar man det mesta. På dagens agenda står lunch med faster, ett samtal med Tyskland, ett ensemble-framträdande, träning, öl på Orvars och annat lite mindre kul man måste ta itu med. Tiden bara springer iväg för mig och snart är det den 19, jisses jag kan inte vänta. Jag gillar livet, det känns fint nu.

________________________________________________________________________________________________

A day off in the middle of the week and everything just seems to happen today. A lot going on in short time, but in this blossoming paradise you find energy for almost everything. On today's agenda is lunch with my aunt, a call to Germany, an ensemble performance, work out, beer on Orvar's and some other less fun stuff you have to deal with sometimes. Time is just flying and soon it's the 19th. Geez, I can not wait. I like life, it feels amazing now.

Det är så vansinnigt vackert ute nu mina vänner, så vackert att jag blir alldeles lycklig i själen när jag går ut. Häggarna doftar, syrénen blommar, folk hånglar i parkerna och jag bara älskar allt, förälskar mig i allt. Lyssnar på bubblig svensk musik och bubblar i kapp med champangen vi drack i Slottsbacken i går natt. Åh, våren.

________________________________________________________________________________________________

It's so insanely beautiful outside now, my friends, so beautiful that I get happy all the way into my soul when I go outside. The haggberry smells like a dream, the lilac flowers are blossoming, people are making out in the parks and I just love everything, falling in love with everything. Listening to bubbly Swedish music and bubbles just as much as the champagne we drank at Castle Hill last night. Ah, spring.

Chai-te, jordgubbar, kiwi och Grey's Anatomy. Familjen i soffan och det kändes bara lite fint.
Nu sätter jag ihop spellistor på Grooveshark och tänker på hur bra bra bra hösten kommer att bli. Livet är inte så dumt alla gånger, nu ska bara de där små värdsliga pusselbitarna dit och sedan, sedan. Puss

Efter några dagar i isolation har verkligheten åter knackat på dörren. I morgon börjar jag åter jobba, i går var tjejerna här och snart väntar Friskis-besök och lunch på Norrlands. Det är som att tiden har stått stilla här, och mig gör det inget just nu. Kanske för att om två veckor lättar jag ankar och åker vidare. Mot något helt nytt. Puss

Man vet att en skiva är bra när låtarna får en att gråta helt okontrollerat.
Hands down Maggio, mitt i prick.

Tillbaka i Sverige igen och allt känns märkligt och upp och ner. Lite som att inget har hänt med samtidigt har allt förändrats. Ghana var helt fantastiskt och någonstans där i den afrikanska natten under stjärnorna hittade jag det där jag tappat bort. Nu befinner jag mig åter igen i Uppsala men vet inte riktigt vad jag gör här. Självklart har jag saknat vänner och familj, speciellt min kära syster, men det har på senaste bara blivit så uppenbart att jag inte passar in här. Uppsala och jag har aldrig riktigt brutit isen, vi är fortfarande malplacerade och tillgjorda tillsammans. Att vara här igen känns tungt.

Just nu gömmer jag mig i sängen med saltlakrits och Veronica Maggios nya, utanför firar hela staden Valborg. Borde kanske dra mig ner på stan och träffa de där jag faktiskt har saknat lite, men jag känner inte riktigt för det. Skyller på halsfluss men ensamtiden behövs nu, det är mycket som snurrar runt i huvudet. Vi hörs och ses när allt har klarnat en smula, puss.

Hej och hå! Nystart med ny blogg och sådan lyx. Ibland blir det bara dags för något nytt.

Tidigare har jag lekt här http://www.metrobloggen.se/stainan men när sidan börjar krångla är det inte kul, så nu ger vi blogg.se ett nytt försök!

Nu är klockan sådär hemskt sent och jag borde gått och lagt för mig många timmar sedan, men what to do. I morgon åker jag och min finaste Frida till Ghana för volontärarbete de kommande två manaderna, det ska bli så spännande. Vi hörs nar tillfallet ges. Kram!