Stina

Tre fantastiska månader i finaste Stuttgart blev det, såhär såg det allra bästa ut:



Stuttgart, ich liebe dich.

---

Pictures from our three months in Stuttgart, the very best of the best.

Dustin landade på tysk mark i början av december och efter det rullade allt på ganska fort. Vi njöt av julmarknaden, glühwein och planer om en svensk jul tillsammans. En regnig kväll mötte vi upp Sven och andra couchsurfare för en kväll bland de tusentals av julstånd nere vid Marketplatz.





Annars såg den sista tiden i Stuttgart och Westerhofen ut såhär;



Ännu en kylig eftermiddag på julmarknaden, vi och hela världen



Ett plötslig snöstorm som försvann lika snabbt som den kom.



Julmys sena kvällar eller tidiga morgnar när det bara var jag och lugnet.



Och Westerhofens gigantiska Weinachtsbaum och krubba.


Den 22 december lämnade jag Stuttgart för Sverige och här blir jag kvar för ett tag. Saker och ting fungerade inte med Au Pair-familjen och även om jag trivdes mer i Stuttgart än någonsin så trives jag inte alls i Westerhofen. Dustin hade svårigheter att få jobb och när lägenhetskontrakten närmade sig sitt slut bestämde vi oss för att det bästa var att vi båda två flyttade till Sverige för ett tag. Kvar i Tyskland lämnade vi en del ouppklarade tvister, men vi mår bra och jag har fått tillbaka min gnista.

Stuttgart ger vi nog en ny chans i framtiden men nu väntar utmaningar på svensk mark. Och går allt som det ska så lyfter vi i mars mot nya äventyr. 2012, jag kan knappt vänta.

---

Weinachtsmarkt and a good bye:

Dustin came back to Germany in the beginning of December and after that everything went fast. We enjoyed the Christmas market, glühwein and made plans of a Swedish Christmas together. One rainy evening we met up with Sven and other couchsurfers to enjoy the gigant market together. 

The last time in Germany was spent with more walks downtown, a sudden snow storm that disapperad as quickly as it arrived and Christmas peace in Westerhofen during the early mornings or late nights when I was by myself.

I left Stuttgart the 22 of December for Sweden and will be staying here for awhile. Things did not work out with the Au Pair-family and even if I loved it in Stuttgart, I hated it in Westerhofen. Dustin had a hard time finding a job and when the apartment contract was running out we decided that the best for us was to move to Sweden for awhile. We left some unsolved conflicts back in Germany, but we are fine and I got my sparkle back.

Stuttgart will probably get a second shot in the future, but for now we will be working things out in Sweden. And if everything goes like planned we will be taking off for new adventures in the beginning of March. 2012, I can hardly wait.

Ett litet bildkalas från den senaste månaden i Stuttgart;




Att sätta på sig ett par fingervantar, kura upp tillsammans i sängen till en film, njuta av kombinationen varm sol och friska vindar, baka och starta något nytt - höst är inte så tokigt. Faktiskt väldans fint.

---

Fall in Stuttgart:

Some pictures from the last month in Stuttgart.

To put on mittens, cuddle to a movie in bed, enjoy the combination of warm sun and brisk winds, bake and to start something new. Fall is not that bad, actually very nice.

Idag firade vi S:t Martin's day här i Westerhofen. Vad helgonet i fråga gjort för att förtjäna en dag lyckades jag inte uppfatta på gudstjänsten, men någonting med att ge kläder till fattiga tycktes jag mig höra. Vi började hur som helst i kyrkan där dagis-gruppen visade upp ett litet skådespel och sedan bar det ut i mörkret. Alla barnen tände en liten rislampa och så gick vi där längs den mörka gatan och sjöng. Under en stjärnklar himmel kändes det som en ganska fin tradition. Barnsångerna ekade kring husen och vår lilla parad tog sig genom hela byn. Kvällen avslutades med en liten saga från en riddare på en häst och sedan drack vi glögg utanför kyrkan.



     Stjärnklar himmel, varm glögg, ett vimmel av brinnande rislampor och nybakade kakor. Inte så dumt helt enkelt.

---

We celebrated S:t Martin's day here in Westerhofen today. What the saint did to deserve a day I was not able to catch from the priest's speach, but it was something about giving clothing to poor people. However, we started in church were the kids performed a little play and after that we all went out in the dark. All the kids lighted up a small lantern and then we walked the streets singing. Under the beautiful star covered sky it felt like a very nice tradition. The kid songs made echos around the houses and our little parade made it through the whole village. The night ended with a fairytale from a knight on a horse and mulled wine outside the church.
     Stars, warm mulled wine, hundreds of lanterns an homemade cookies. Simply, not too shabby.

Har fått frågan tusen gånger, och varje gång är det lika svårt att svara. Varför jag valde Tyskland, ja. En slump. Möjligheten att se något nytt kom, och jag tog den. Säkert!s ”Fredrik” förklarar nog det bättre än jag, även om det förmodligen inte gör er klokare.

 

 

Och Au pair då. Leka hemmafru på den tyska landsbygden. Småstadsliv. Nej, det är inte min grej - men det är en utmaning. Det är något nytt. Och det ger mig en chans att göra det jag verkligen vill allra mest här i världen – spendera varje ledig timme med Dustin.

Så jag stryker kläder, leker med lego och dansar i en aerobics grupp. Otippat? Kanske. Men jag lär mig ett nytt språk, en ny kultur och träffar nya människor jag aldrig skulle lärt känna annars. Och även om jag aldrig vill bli hemmafru, bo på landsbygden eller stryka strumpor så mår jag bra. Här finns tid att få nya insikter, läsa och fundera ut nästa steg.

Nu har jag ett hus att dammsuga, sedan kommer Prinsessan hem. Men i morgon åker jag in till han som får mitt hjärta att volta med bara ett leende, och då ger vi oss ut på nya äventyr. Puss

---

Why Germany, why Au pair?:

Have got the question a thousand times, and every time I have a hard time answering. Why I picked Germany, well, no reason really. I got an offer seeing something new, and I took it. The song "Fredrik" by Säkert! can probably explain it better than I can, but I doubt that will make you understand anyway.

And about the Au pair-thing. Being in a role play called "Desperate housewifes" in the German countryside. Provincial life. No, that's not what I want - but it is a challenge. It is something new. And it gives me a chance to do the thing I want to do most in this world, spend every free hour with Dustin.

So yes, I iron socks, play with lego and dance in an Aerobics group. Different from everything I am used to, different from everything that's me. But I am learning a new language, a new culture and I get to know people I never would have got to know otherwise. And even if I never want to live like this, have this life, I am doing okay here. Here I have time to get new perspectives, read and figure out the next step.


Now I have a house to vacuum and after that the Princess comes home. But tomorrow I am off to the guy who makes my heart skip a beat and then it's time for new adventures. Kiss

Min Halloween-helg var en välbehövd liten semester från skrikande barn och ödsliga hedar. Blev äntligen återförenad med Dustin och vi hjälptes åt att ännu en gång flytta hela hans liv till en ny lägenhet, men den här gången åtminstonde till hans lägenhet. Eller ja, till hans rum i allafall. Väl där möttes vi av en total avsaknad av möbler, vilket ledde till en del provisoriska lösningar.





Resten av helgen spenderades i sängen och självaste Halloween såg ut såhär;



Halloween-Berlin (även fast de vanliga är godare, men ändå -spöket!), sommar-höst, pussar och öl.

Sedan somnade vi till "Nightmare before Christmas" och jag tänkte att han den där Dustin, han gör mig himla lycklig.

---

My Halloween-weekend was a well needed little vacation from screaming kids and lonely fields. Was finally with Dustin in Stuttgart again and helped him, once again, to move his whole life to a new apartment. But this time at least to his apartment. Or well, his new room. It was a total absens of furniture in the new room, but we sorted it out with some temporary solutions. 
     We celebrated Halloween with Halloween Berliners, walks in the summer heat, kisses and beer. "Nightmare before Christmas" until we fell asleep, and the last thing I was thinking was that Dustin, he makes me very happy.

De senaste dagarna då? Ja, jisses. Det har hänt en del sedan sist. Just nu bor jag i ett litet villaområde i byn Westhausen. Öppna landskap runt omkring och en makalös utsikt över böljande kullar, gröna skogar och majestätiska palats. Över helgen har jag ”skolats in” och nu kör vi järnet tills fredag. Eller snart i alla fall, den lilla damen behagade inte att gå upp i morse så vi låter henne sova ett tag till. Bortskämd? Så det bara smäller om det. Tur att hon är söt ibland i alla fall.
      Annars har jag blivit bästis med labradoren Kaya, spenderat eftermiddagarna ute i solen på terrassen med nyplockade hallon från trädgården och tyskablocket, varit på den stora öppningen av Sporthallen och blivit inbjuden till Julianas lilla gäng. Livet rullar helt enkelt på, och även om man ibland får rött läppstift över hela kroppen så går det ju att torka bort. Och på fredag tar jag en minisemester i Stuttgart med min finaste Dustin. Livet som au pair? Inte så tokigt.

---

What about the last days? Well, they've been busy. I now live in the little village Westerhofen, surrounded by farming land and with a beautiful view over green hills, deep forests and old castles. I've been "trained" during the weekend and now it's 110% until Friday. Or well, soon at least. The little lady didn't want to wake up just yet, so we are letting her sleep a bit longer. Spoiled? Spoiled rotten. Good thing she's cute sometimes.
     Moreover I am now best friend with the labrador Kaya, spent some sunny afternoons out on the terrace with raspberries from the garden and the German book, I have been to the big opening of the sportshall and I was invited to Juliana's little gang. Life is slowly getting into a rutin and even if you sometimes get red lipstick all over your body - it comes off quite easily with soap. And on Friday I take a mini vacation in Stuttgart with my very best Dustin. Life as an Au pair? Not too bad.

Det här måste ju vara den finaste hösten på länge. Trädens brinnande färger, höstlöven som yr i den svala brisen och luften känns så där klar som den bara gör såhär dags. Allt det här höst-underbara, medan jag går i linne. Solen värmer lika skönt som i tidig Sverige-augusti och jag bara njuter. Glass och vind, värme och höstlöv. Det bästa av det bästa, åh jag älskar livet.

---

This has to be the best fall in a long time. The burning colors of the trees, the leaves that are dancing in the wind and the air feels so clear that it only feels at this time of year. All those wonders of the fall, when I walk around in tank tops. The sun is as warm as in early August in Sweden and I just love it. Ice cream and wind, warmth and leaves. The very best of the best, I love life.

Den senaste veckan har varit ganska intetsägande, avslappnande och helt underbar. Vi har hittat ett rum åt Dustin, tittat på oräkneliga avsnitt av "How I met your mother" och "The big bang theory", promenera runt i Stuttgart, druckit öl och sett hur sommaren långsamt gått över till höst. Här får ni ett litet bildkalas;

Solstrålarna dansar över den nyvakna staden, tinniga torn möter gröna kullar och från vindsvåningen där vi nu bor i har jag nog den finaste utsikten någonsin.



De senaste dagarna har varit tunga av stress, men nu går det äntligen i rätt riktning. Vi har precis accepterat ett erbjudande om att bo i Kamils lägenhet medan han är i Indonesien i en månad - och efter det flyttar jag till familjen och Dustin förhoppningsvis in i en WG-Zimmer. Nu behöver vi inte dra runt bagaget i branta backar och 30 grader - och hur kul det än har varit att couchsurfa så känns det så skönt att ha något fast nu. Nu har vi äntligen tid att njuta till fullo av den här fantastiska staden och jag längtar redan parkhäng i Schlossplatz med picknick och skrivblocket.



Nu är det dags för mig att springa ner till Rewe och införskaffa lite frukost (och förhoppningsvis en Berliner!) till mig och herrn på soffan. Vi hörs snart mina fina, puss.