Stina

I helgen åkte vi upp till fantastiska Grand Canyon, här får ni ett litet bildkalas:




Resan upp var lång och trång med hundarna i baksätet, men jag och Monster gosade, Smith njöt av livet och på rastplatserna var hela världen i blom. Väl framme slog vi läger utanför parken och somnade till ljudet av hoande ugglor.
     Följande morgon åkte vi upp till utsiktspunkten och vilken upplevelse! Den enorma canyonen tycktes aldrig ta slut och viskade om vildliv och mystik. Vi stod mållösa, klättrade ner längs klipporna och försökte ta in den majestätiska atmosfären.
     På eftermiddagen tog vi en cykeltur i de fantastiska skogsområdena runt om och träffade på både varg och hjort (!). När solen gått ner åkte vi åter upp till canyonen. De enda ljuskällorna var de tusentals stjärnorna och hela världen låg under ett mörkt täcke av trummande mystik. Jag tänkte att kanske är meningen med livet att uppleva saker större än dig själv.

När solens första strålar nådde över trädtopparna och hjortarna vandrade över heden började vi vår resa tillbaka mot Phoenix och värmen. Kvar finns en pirrande lust att återvända djupare ner i mystiken. Ett äventyr som öppnade dörrarna till nya, precis som det ska vara.

---

The Grand Canyon:

This weekend was spent up at the amazing Grand Canyon, here is a little picture party from the trip.

The way up was long and crowdy with the dogs in the back seat, but Monster and I were snuggling, Smith was enjoying life and the whole world was blooming. After arrival we set up camp outside the park and fell asleep to the sound of forest and owls.
     The following morning we went up to the view point and what an experience! The enormous canyon never seemed to end and was whispering about wild life and mystique. We stood speachless, climbed down the cliffs and tried to take in the majestic atmosphere.
     During the afternoon we took a bike ride in the amazing forests around the canyon and saw both deers and wolf (!). After sun had gove down we went up to the canyon again. The only light source was the thousands of stars and the whole world was covered under a dark blanket of drumming mystique. I thought that maybe the meaning of life is to experience things greater than you.

When the first sun rays reached over the treetops and the deers were wandering over the moor we began our journey back to Phoenix and the heat. Left is a tingeling desire to return deeper down into the mystique. An adventure that opened doors to new, just the way it is supposed to be.

Härom veckan tog vi en liten roadtrip till norra Arizona och Nevada, lite såhär såg det ut:



Arizona till vänster, Nevada till höger



Lake Mojave

Laughlin var ett overkligt litet mini-Las Vegas. Vi var på casino-runda, fick gratis öl när vi spelade, jag såg en skunk (!), vi åt god mat och hade en himla rolig kväll. När klockan var alldeles för mycket tog vi oss upp till 23:de våningen och somnade till en utsikt över två stater.
      På väg tillbaka mot Arizona passerade vi Lake Mojave, jag förundrades över bergslandskapet och huttrade i de kyliga vindarna. Vi tog Route 66 ner mot Kingman och stannade till på en 15-årig bröllopsdagsfest. Beer pong, lite för många brownies och ett mysigt cover band i en lagerlokal.
     På söndagen fick vi nog av det kalla vädret, korsade Arizona igen och blev snart välkomnade tillbaka av solen och kaktusarna.

Och så var det med det lilla äventyret!

---

Nevada, Laughlin, Route 66 and Kingman:

We took a little road trip to northern Arizona and Nevada a couple of weekends ago. Here are some pictures from the weekend.

Laughlin was a surreal little miniature Vegas. We were on a casino crawl, got free beer when we gambled, I saw a skunk (!), we ate good food and had a great evening. When it was way too late we took us up to the 23rd floor and fell asleep to a view over two states.
     We passed Lake Mojave on the way back to Arizona, I was amazed by the mountain landscape and shivered in the cold winds. We took Route 66 down to Kingman and stopped by a 15 years anniversary party. Beer pong, to many brownies and a cute cover band in a warehouse.
     On Sunday morning we decided that we had got enough of the cold weather, crossed Arizona again and were soon welcomed back by the sun and the cacti.

And that was that little adventure!

För tre veckor sedan tog Dustin och jag en liten söndagstripp ned till Freiburg och Schwartswaldskogen. Höstens fantastiska färgskiftningar passerade genom tågfönstret på vägen ner och även om solen lekte kurragömma hade vi några fina timmar i Freiburg.



Fina Freiburg.



Solen gick långsamt ner över den gåtfulla skogen på vägen hem, en mörk röst viskade om historia. Ett än så länge ouppklarat äventyr.

Och så var det med den söndagen.

---

Dustin and I took the train down south to Freiburg and the Black Forest three Sundays ago. The burning colors of the fall passed through the train window on the way and even if the sun was hiding when in Freiburg, we had a great time. A beautiful town and the Black Forest layed like an unexplored adventure in the background. When the sun went down behind the burning forest it was time to take the train home again.

And that was that Sunday.

Att sitta på en liten bakgård med nya människor, dricka öl, skratta och prata om allt från dialekter till politiska system. Äta godis från marken och att inte behöva mer än en liten sjal över axlarna fastän solen gått ned för länge sedan - jag kan inte hjälpa hur mycket jag njuter av det här. Kanske att livet är lite kaos och att plånboken blir tunnare och tunnare, men att varje dag få träffa nya människor i den här fantastiska sommar-staden är en riktig gudagåva och jag bara älskar livet just nu. Jag mår bra.

Igår träffade vi min familj för första gången, och allt gick precis sådär bra som jag hoppats på. Vi spenderade dagen på Stuttgarts Zoo, Wilhelma. Wilhelma visade sig vara en av de största djurparkerna och botaniska trädgårdarna i Europa, så våra två planerade timmar med familjen blev en heldag och sju timmar senare kom vi ut med andan i halsen.

En himla fin dag blev det ändå, parken var helt strålande vacker och jag tror banne mig att de hade alla djur i världen!



När vi kom dit så träffades vi vid sjölejonen, jag fick en bamsekram och sedan blev jag dragen i, klättrad på, hoppad på och kramad de resterande sju timmarna - jisses haha. En helt fantastiskt liten unge, men nog kommer jag få att göra!



10 timmar efter att vi lämnat huset kom vi tillbaka och krashade i sängen, helt utmattade. 

Jag vaknade till soluppgången idag och tog en tur med skrivblocket, solstrålar som dansar i daggen i morgondimman måste vara bland det vackraste som finns. Men nu är det dags att packa ihop igen. Nya äventyr väntar, vi hörs när tillfälle ges, puss.