Livet som Au pair

De senaste dagarna då? Ja, jisses. Det har hänt en del sedan sist. Just nu bor jag i ett litet villaområde i byn Westhausen. Öppna landskap runt omkring och en makalös utsikt över böljande kullar, gröna skogar och majestätiska palats. Över helgen har jag ”skolats in” och nu kör vi järnet tills fredag. Eller snart i alla fall, den lilla damen behagade inte att gå upp i morse så vi låter henne sova ett tag till. Bortskämd? Så det bara smäller om det. Tur att hon är söt ibland i alla fall.
      Annars har jag blivit bästis med labradoren Kaya, spenderat eftermiddagarna ute i solen på terrassen med nyplockade hallon från trädgården och tyskablocket, varit på den stora öppningen av Sporthallen och blivit inbjuden till Julianas lilla gäng. Livet rullar helt enkelt på, och även om man ibland får rött läppstift över hela kroppen så går det ju att torka bort. Och på fredag tar jag en minisemester i Stuttgart med min finaste Dustin. Livet som au pair? Inte så tokigt.


What about the last days? Well, they've been busy. I now live in the little village Westerhofen, surrounded by farming land and with a beautiful view over green hills, deep forests and old castles. I've been "trained" during the weekend and now it's 110% until Friday. Or well, soon at least. The little lady didn't want to wake up just yet, so we are letting her sleep a bit longer. Spoiled? Spoiled rotten. Good thing she's cute sometimes.
     Moreover I am now best friend with the labrador Kaya, spent some sunny afternoons out on the terrace with raspberries from the garden and the German book, I have been to the big opening of the sportshall and I was invited to Juliana's little gang. Life is slowly getting into a rutin and even if you sometimes get red lipstick all over your body - it comes off quite easily with soap. And on Friday I take a mini vacation in Stuttgart with my very best Dustin. Life as an Au pair? Not too bad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0