Bäste herr stadsminister; Jag anklagar dig
"Bäste herr statsminister, det är oktober nu. Ett regnområde drog under natten åt nordost över Norrland. SMHI lovar i Stockholmsområdet tidvis molnigt och någon skur. 7–11 grader. Natten mot tisdag klarnar det upp, frost lovas på många håll i inlandet. Frisk sydvästlig vind.
Herr statsminister, temperaturen sjunker i rask takt.
Snart julpyntar vi.
Snart dör dina medborgare på isgatorna.
I går såg jag människor ligga på Drottninggatan. Mössorna neddragna över ansiktet, inbäddade i jackor. Några låg under fuktiga täcken, andra kurade i sovsäckar. De ligger på samma sätt som jag själv gör när jag fryser: händerna mellan benen.
Och du går förbi dem.
Med dina utredningar under armen.
Med dina europatal bubblande ur strupen.
Bakom dig går herr finansminister klädd i en väst gjord av skattesänkningar.
I era fotsteg går herr socialminister. Han har ett kristet utseende och säger saker som borde få de hemlösa under tak.
Men så blir det inte – Skäms regeringen! skriva vi på plakaten.
Det är dragigt och dystert i Sverige i oktober.
Och snart tar kölden ett grepp om människoliven som vi passerar med våra H&M-kassar.
Och det är du, herr statminister, som fostrar de unga nu, som lär oss att passera den som redan ligger.
Jag anklagar dig, jag anklagar din regering.
Det ligger så många skadeskjutna människor på gatorna.
Dessa människor fryser herr statsminister.
På din länsstyrelses hemsida finns utförlig information, hur vi ska gå tillväga vid misstanke om vanvård av djur. Din länsstyrelse uppmanar oss att anmäla när djuren far illa. Det finns telefonnummer och e-postadresser till dina djurskyddshandläggare.
I svåra fall kan din länsstyrelse besluta att djuren ska omhändertas. Och för din kännedom:
”Regeringen bemyndigade 1998 statsrådet Lars Engqvist att tillkalla en parlamentarisk kommitté (S 1998:09) med uppgift att i dialog med berörda myndigheter, organisationer och andra föreslå och initiera åtgärder som syftar till att skapa en bättre situation för de hemlösa och förhindra att hemlöshet uppstår.”
För några veckor sedan kritiserade de lärda i Lund din regering i ett öppet brev för att inte stoppa hemlösheten.
Hur svårt kan det vara, att bygga ett tak som skyddar mot regn?
Ett golv, som skyddar mot kyla?
År 2005 fanns 18 000 hemlösa i Sverige. Det motsvarar invånarna i Åsele, Vetlanda och Svalöv. Mycket tyder enligt de lärda på att siffran har ökat.
Herr statsminister, du bygger ett samhälle där vi alla känner skuld så fort vi kliver utanför dörren. Våra allmosor täcker inte denna skuld.
På din vårdguide står:
”Det är lätt att förfrysa i kallt väder”
”Var extra uppmärksam på minusgrader och kalla vindar.”
Herr statsminister, jag anklagar dig och din regering för vanvård av människor.
Härmed anmäler jag dig och din regering.
Susanna Alakoski
At least 18 000 people are homeless in Sweden. This winter 18 000 will die. And the Swedish government doesn't do a crap to change that. Here is a Swedish article by Susanna Alakoski;
One could think that the government is supposed to do something about that, I guess I was wrong. Just step it up.
Och tryggheten byter jag med glädje ut mot dig
But I forgot how much it hurts to love.
2 things
Lätt att vara ensam, svårt att vara två
hur ska du våga chansa
du som aldrig haft nån tur
du vill att jag ska älska
med nån som bara älskar sitt
men ska jag älska
då ska det finnas tid att älska fritt
Easy to be alone, hard to be two
Känn
"Having begun to feel, people’s desire to feel grew. They wanted to feel more, feel deeper, despite how much it sometimes hurt. People became addicted to feeling. They struggled to uncover new emotions. It is possible that this is how art was born. New kinds of joy were forged, along with new kinds of sadness: the eternal disappointment of life as it is; the relief of unexpected reprieve, the fear of dying.
Even now, all possible feelings do not yet exist. There are still those that lie beyond our capacity and our imagination. From time to time when a piece of music no one has ever written, or a painting that no one has ever painted, or something else impossible to predict, fathom, or yet describe takes place, a new feeling enters the world. And then for the millionth time in the history of feelings, the heart surges and absorbs the impact."
- The history of Love - Nicole Krauss
I København!
Vi har ytterligare 5 timmar kvar hær på stationen, och jag har redan tjuvat av kakorna Dustin har "gømt" i sin væska. Det kommer bli en lång resa ned.
De sista dagarna i Vejbystrand blev precis sådær fina som jag ville. Heden, havet och harmonin. Finaste Frida kramades om både en och flera gånger och jag insåg hur mycket jag hør hemma dær, vid havet. Skrivblocket dammades av och nu ær jag laddad till tusen før nya æventyr. Den førsta tiden kommer att bli tuff, men det sprillans nya kørkortet i handen bara bevisar att man klarar av allt - bara man ger sig fan på det.
Nu ska jag utforska stationen på jakt efter apelsinjuice. Morotsjuicen jag køpte i Skåne var inte alls det jag hoppades på, och nu har suget efter god juice førdubblats. Knepsamt.
Vi ses nær vi hørs och næsta gång i Stuttgart! Puss
Right now I am in Copenhagen, Denmark. Dustin is eating pølse and I am trying my Danish, we are so red-white you can be! Even the blog gets a few Danish letters (the Swedish text more than the translation though)
We have 5 hours here until the train leaves, and I have already found the cookies Dustin "hid" in the bag - it is going to be a long trip.
The last days in Vejbystrand were just as I wanted them to be. The moor, the sea and the harmony. I got to hug my sweetest Frida both one and two times and I just realized how much I belonged there, by the ocean. The notebook was used and now I am ready for new adventures. The first time is going to be hard, but the new driving license in my hand just prove that you can do anything - if you just put all your will into it.
Now I am off to explore the station and look for orange juice. The carrot juice I bought in Skåne was far from everything I ever dreamd of and kind of made me craving good juice more.
I see you when I see you, and next time in Stuttgart! Kiss
Hejdå, tjoho och smygtårar
I söndags dukade jag och Dustin upp till kalas när mina finaste flickor damp in på fika och hejdå-kramar. Vi åt kanelbullar, frukt, kakor och finaste Sophia tog med sig Schwartswalds-tårta - eftersom det är precis dit vi flyttar. Till Schwartswald.
En massa hejdå-kramar och visst blev man lite ledsen i hjärtat. Finaste flicks, tur att Skype finns. Annars skulle jag nog gå av på mitten.
I måndags tog jag återigen itu med livet och körde upp igen, efter misslyckadet i fredags kändes det inte direkt som en dans på rosor, men banne mig att jag fixade det! Stenen i magen försvann och jag firade med Dustin och systrarna. På kvällen blev det dags för avgång, Lotta och Karin vinkade av oss på stationen och jag grät lite i smyg på toaletten. Duon Stina-Lotta splittrades för ett litet tag, och det kändes sorligt. Insåg senare att den inte går att splittra, hur många mil det än är i mellan.
Nu befinner vi oss äntligen nere i Vejbystrand, inväntade nästa äventyr. Blåsiga promenader längs stranden, Karin Boye, levande ljus och bara det där lugnet. Dock jobbar vi stenhårt på någonstans att bo, och jobb till Dustin. Men Skåne är ju ändå Skåne.
Nu ska jag avsluta det här alldeles för långa inlägget, det vankas pizza ikväll. Vi hörs när vi råkas, ta hand om er. Puss
Long time ago since blogging, but sometimes life just comes in between.
Last Sunday Dustin and I had a small good bye-party for my favourite girls. We ate cinnamon rolls, fruit, cookies and my sweetest Sophia brought Schwartzwald cake, because that's where we are moving - to Schwartzwald. Lots of good bye-hugs and it was a bit sad, but thank god for Skype - otherwise I would break.
The next day I once again decided to take my driving test, after the failure last Friday I was both motivaded and scared-to-death-nervous. But I made it! Life felt so much easier and I celebrated with Dustin and my sisters.
That evening it was time for take off, Lotta and Karin waved goodbye at the station and I hid at the train toilet crying. The duo Stina-Lotta was separeted for awhile, and that felt awful. Later on I realized we can't be seperated, no matter how long the distance is between us.
Now we are in wonderful Vejbystrand, waiting for the next adventure. Windy walk along the beach, Karin Boye, candle lights and the peacefulness. We are working our ass off to find a job and apartment for Dustin, but Skåne is Skåne and you can't feel nothing but relaxed here.
Now I'm going to finish this far too long post, it is time for pizza. I see you when I see you and take care, kiss.
Vi fortsätter fortsätta
... men det är svårt att dölja tårarna när man ligger i samma säng.
...but it is hard to hide your tears when you are laying in the same bed.
If I make it here, I can make it anywhere
I morgon gäller det, håll alla tummar för mig - jag kommer att behöva det.
Keep your fingers crossed for me tomorrow, I will need it.
Bara ställ er upp, bara ställ er upp
Djupare och djupare, det finns ingen väg tillbaka
Och plötsligt blev allt så verkligt.
Suddenly everything became so real.
I am only a child, yet I know
Lyssna, ta till er och gå till aktion.
Ett av de bästa talen jag har hört, om hon som en ensam 13-åring kan beröra så mycket - tänk vad vi kan göra tillsammans.
Listen, take in and fight for it.
This is one of the best speeches I have ever heard, if she as an alone 13-year old can affect people like this - imagine what all of us can do together.
Lugnet efter stormen
Nog om godis. I går blev jag godkänd på körkortsteorin och veckor av stress ramlade av axlarna. Uppkörningen kvarstår på fredag, men idag ska jag bara njuta. Jag, Dustin, Lotta och Lisa ska ta oss en båttur till Finland i höstsolen, jag tror det blir himla mysigt.
Nu ska jag gå upp och äta något lite nyttigare till frukost. Vi hörs när vi råkas, puss.
Livet i all sin enkelhet
On a café, drank tea (my favourite right now: Adventures), shared a cookie and was stuying. Low music in the background, people who were laughing and Dustin were laying at a couch reading. Felt peaceful. Was thinking that this is pretty much how I want this fall to be like, in the present.
Om att hitta ett hem i staden man aldrig känt sig hemma i
Om att hitta ett hem i staden man aldrig känt sig hemma i
Idag är det ett år sedan jag skrev in mig på Norrlands Nation. Valet var mycket oväntat, och resultatet blev över alla förväntningar. Under hösten bodde jag i stort sett på Norrlands, när jag inte jobbade i finaste Majs Café så åt jag Veg-hamburgare på Orvars, kvällsfikade alla kyliga tisdagskvällar, lunchade soliga eftermiddagar, dansade loss på Norrlandica, ölade med mina fina eller festade på gasquer och knasiga caféfester.
Nationslivet blev ett nytt Uppsala för mig, ett Uppsala jag nästan skulle vara bekväm att bo i. Och Norrlands var guldkornet i allt. Här lärde jag mig allt från caféarbete, servering och bartending till hur extremt kul det är att vara student, och hur fint det är att känna sig som hemma.
Idag varken jobbar jag eller är där speciellt ofta, men jag har fortfarande Norrlands närmast hjärtat och så fort jag får en stund över är det just dit jag vill gå. Till värmen, till Norrlands, hem.
Att gå med i Norrlands nation är det bästa jag har gjort i Uppsala, gör det ni också. Inskrivningen hittar ni här.
Today it's one year ago I became a member of the student organisation Norrlands Nation. For the first time in Uppsala I felt like home and I basically lived there for half a year. Worked at the coffeehouse, ate at Orvar's, drank tea late Tuesday nights, had lunch sunny afternoons, partied at Norrlandica, drank beer with my favourites or was at the crazy coffeehouse parties.
The student organisations are the best thing about Uppsala, and Norrlands the very best. Being a member there is the best thing I've done in Uppsala, become one here you too.
Tröst utan närhet
Fann en tröst i mörkret. Även när det inte finns någon arm att kroka i, eller någon att krama om. Sms fyllda med värme och Sex and the City. Fyra nya vänner, och vänner vars kärlek sträcker sig flera varv om jorden. Stabil.
Found a comfort in the dark. Even when there is no one to walk side by side with, or someone to hug. Text messages filled with warmt, and Sex and the City. Four new friends, and friend who's love reaches around the earth multiple times. Stable again.
Tittar i min atlas, bläddrar och gråter
Det var tropiska nätter och vi låg vakna på taken
Och såg ut på stan vi bodde i
Som var vår och som var stor och tuff och hård
Och skulle bli för liten sen men det visste vi inget om än
It was tropical nights and we were awake on the ceilings
Watched the city we were living in
It was our, big, tuff and hard
And would be too small later on, but we didn't know that yet
Because you're with me
give me all your wrongs
I'll make them right
Dagen D
Today is it finally the 24th of August and Dustin is in an hour coming to Sweden and Arlanda. We made it 3 months, and now it is finally our time. Soon soon soon!
För vi är könsrockare, det kan ingen ta i från oss
Tar fram zebra-linnet, drar ett extra drag med kajalen och tar lite glitter i ögonvrårrna. Det är dags för glammkväll på Grand, men självaste Peter London.
Sophia, Hanna och jag tar oss en nostalgitripp tillbaka till folköl, hårspray och dunkande baser.
Vi ses där, puss.
Taking on my zebra top, putting on some extra eyeliner and glitter in the corner of my eyes. It is time for a glamrock night and Grand, with Peter London himself.
Sophia, Hanna and I are taking a nostalgia trip back to light beer, hair spray and pounding bases.
I'll see you there, kiss.
