But oh, those summer nights
Att sitta på en liten bakgård med nya människor, dricka öl, skratta och prata om allt från dialekter till politiska system. Äta godis från marken och att inte behöva mer än en liten sjal över axlarna fastän solen gått ned för länge sedan - jag kan inte hjälpa hur mycket jag njuter av det här. Kanske att livet är lite kaos och att plånboken blir tunnare och tunnare, men att varje dag få träffa nya människor i den här fantastiska sommar-staden är en riktig gudagåva och jag bara älskar livet just nu. Jag mår bra.
To sit in a small backyard with new people, drink beer, laugh and talk about everything from accents to political systems. To eat candy from the ground and not be wearing more than a small scarf over your shoulders even though the sun's been down for a long time - I can't help how much I am enjoying this. Maybe life is a chaous and the wallet becomes thinner every day, but to meet new people every day in this amazing summer city is such a gift and I am just in love with life right now. I am feeling well.
Lions and tigers and bears, oh my!
Igår träffade vi min familj för första gången, och allt gick precis sådär bra som jag hoppats på. Vi spenderade dagen på Stuttgarts Zoo, Wilhelma. Wilhelma visade sig vara en av de största djurparkerna och botaniska trädgårdarna i Europa, så våra två planerade timmar med familjen blev en heldag och sju timmar senare kom vi ut med andan i halsen.
En himla fin dag blev det ändå, parken var helt strålande vacker och jag tror banne mig att de hade alla djur i världen!
När vi kom dit så träffades vi vid sjölejonen, jag fick en bamsekram och sedan blev jag dragen i, klättrad på, hoppad på och kramad de resterande sju timmarna - jisses haha. En helt fantastiskt liten unge, men nog kommer jag få att göra!
10 timmar efter att vi lämnat huset kom vi tillbaka och krashade i sängen, helt utmattade.
Jag vaknade till soluppgången idag och tog en tur med skrivblocket, solstrålar som dansar i daggen i morgondimman måste vara bland det vackraste som finns. Men nu är det dags att packa ihop igen. Nya äventyr väntar, vi hörs när tillfälle ges, puss.
En himla fin dag blev det ändå, parken var helt strålande vacker och jag tror banne mig att de hade alla djur i världen!
När vi kom dit så träffades vi vid sjölejonen, jag fick en bamsekram och sedan blev jag dragen i, klättrad på, hoppad på och kramad de resterande sju timmarna - jisses haha. En helt fantastiskt liten unge, men nog kommer jag få att göra!
10 timmar efter att vi lämnat huset kom vi tillbaka och krashade i sängen, helt utmattade.
Jag vaknade till soluppgången idag och tog en tur med skrivblocket, solstrålar som dansar i daggen i morgondimman måste vara bland det vackraste som finns. Men nu är det dags att packa ihop igen. Nya äventyr väntar, vi hörs när tillfälle ges, puss.
We met my family for the first time yesterday and everything went just as well as I was hoping it would. We spent the day at Stuttgart's Zoo Wilhelma which turned out to be the one of the biggest zoos in Europe! We were planning to spend 2 hours there, but 7 hours later we said good bye - totally exhausted.
It was a great day though, the park is so beautiful and they probably have every kind of animal in the world there - it is worth a visit.
When arriving at Wilhelma we met the family at the sealions, I got a huge hug and the rest of the day was just a non stop of running, climbing, hugging, poking, playing and holding hands. She is a great kid, but I am going to have my hands full with her!
10 hours after we left home (?) were we finally back and crashed in bed.
I woke up to the sunrise this morning and took the notebook out. Sunbeams dancing with the dew drops in the morning fog must be one of the most beautiful things in the world. But now it's time to pack again. New adventures are waiting, I'll update when I have time again. Kiss!
These feeling have been knockin' me sideways
4 moths. Dustin Heft, I love you.
I keep thinking in a moment that
time will take them away
But these feelings won't go away
time will take them away
But these feelings won't go away
Så stilla det blir när man lyss till sitt hjärta
Idag är det 3 år sedan den där soliga tisdagen. 3 år sedan den brinnande sensommaren blev till mörker, 3 år sedan vi i solnedgången miste den allra bästa av oss.
Mormor, jag önskar så att du kunde vara här nu. Se hur otroligt mycket som har hänt sedan sist vi drack te i din säng. Jag vet att du finns kvar här hos oss, men ibland känns det så avlägset. Samtidigt så finns du här varje dag, hela du lyser i genom i mina val och handlingar, och det är jag oändligt tacksam för.
Tills vi ses igen ska jag leva för dagen, och ta tillvara på varje äventyr - precis som du har lärt mig.
Så stilla det blir när man lyssnar på träden.
När fåglarna tystnar i solnedgång.
Så stilla det blir när man lyss till sitt hjärta och gläds åt allt det som var en gång.
Today it is 3 years ago that sunny Tuesday. 3 years ago the burning colours of the fall went dark, 3 years ago we lost the very best one of us.
Grandma, I wish you could be here right now. So you can see how much that have happend since the last time we had tea in your bed. I know you are still here, but sometimes it just feels so distant. At the same time I see you every day, you shine through every choice and move I make - and for that I could not be more grateful.
Until I see you again I am going to seize every day and capture every adventure - just like you taught me to.
Stuttgart baby!
Äntligen framme i Stuttgart, och även om vi varken har lägenhet eller jobb och allt är rätt stressigt så bara älskar jag staden. Det är högsommar, grönt och så vackert att man dör lite.
Mycket har hänt sedan sist men vi kör en liten update av resan i form av bilder, go!
Hej då Sverige!
Pølse och Köpenhamn i sex timmar.
Vårt privata lilla helvete
Hurra! Efter en lång resa med mycket konkande av bagage, men tur med sovvagn, kom vi äntligen fram - och solen sken!
Finaste stationen, jag fick godaste frukosten och vi hängde på ett café i flera timmar.
Liten tavla från lägenheten där vi nu bor.
Finaste Stuttgart.
Frukost!
Och det är ungefär så vi lever varje dag nu.
Vi hittade hem, Phoenix och H&M. Kändes fint.
Godaste kebab-stället, skojar inte. Vegetariska pitan är så god att man går av på mitten. Jag vill äta där jämt, Dustin har gått med på en gång om dagen. Hurra!
Och så en del pussar såklart <3
Just nu couchsurfar vi för fullt, bor för tillfället hos en riktigt cool kille med ett eventuellt udda yrkesval, men allt rullar på fint. Vi tar en dag i taget, så håll tummarna för oss!
Det mesta är rätt rörigt just nu (som ni kanske kan se?) men updates kommer när tid och tillfälle finns. Ta hand om er, puss.
Finally in Stuttgart and even if we are still without apartment, job and the stress level is on top, I am just in love with the city.
A lot has been going on since I last wrote, most of it can be showed with pictures. Luggage that weighed more than Sweden, a long train that turned out to be our lucky shot with a whole compartment for ourselves and then finally Stuttgart.
The city is beautiful, we found an awesome kebab-place and when we saw Phoenix and H&M at the same place is just felt like our worlds had been united to one, to our new home - Stuttgart.
For the moment we are couchsurfing. We are currently living at a really cool guys place, but only for a few more days. We take one day at a time, so keep your fingers crossed for us!
Everything is a bit upside down right now (as you can see?) but updates will come when I have time. Take care, kiss.
Mycket har hänt sedan sist men vi kör en liten update av resan i form av bilder, go!
Hej då Sverige!
Pølse och Köpenhamn i sex timmar.
Vårt privata lilla helvete
Hurra! Efter en lång resa med mycket konkande av bagage, men tur med sovvagn, kom vi äntligen fram - och solen sken!
Finaste stationen, jag fick godaste frukosten och vi hängde på ett café i flera timmar.
Liten tavla från lägenheten där vi nu bor.
Finaste Stuttgart.
Frukost!
Och det är ungefär så vi lever varje dag nu.
Vi hittade hem, Phoenix och H&M. Kändes fint.
Godaste kebab-stället, skojar inte. Vegetariska pitan är så god att man går av på mitten. Jag vill äta där jämt, Dustin har gått med på en gång om dagen. Hurra!
Och så en del pussar såklart <3
Just nu couchsurfar vi för fullt, bor för tillfället hos en riktigt cool kille med ett eventuellt udda yrkesval, men allt rullar på fint. Vi tar en dag i taget, så håll tummarna för oss!
Det mesta är rätt rörigt just nu (som ni kanske kan se?) men updates kommer när tid och tillfälle finns. Ta hand om er, puss.
Finally in Stuttgart and even if we are still without apartment, job and the stress level is on top, I am just in love with the city.
A lot has been going on since I last wrote, most of it can be showed with pictures. Luggage that weighed more than Sweden, a long train that turned out to be our lucky shot with a whole compartment for ourselves and then finally Stuttgart.
The city is beautiful, we found an awesome kebab-place and when we saw Phoenix and H&M at the same place is just felt like our worlds had been united to one, to our new home - Stuttgart.
For the moment we are couchsurfing. We are currently living at a really cool guys place, but only for a few more days. We take one day at a time, so keep your fingers crossed for us!
Everything is a bit upside down right now (as you can see?) but updates will come when I have time. Take care, kiss.
I København!
I nulæget befinner jag mig i København, Danmark. Dustin æter pølse och jag provar min danska, vi ær så rød-vita man kan bli! Till och med bloggen får kænna av de danska bokstæverna, det ni.
Vi har ytterligare 5 timmar kvar hær på stationen, och jag har redan tjuvat av kakorna Dustin har "gømt" i sin væska. Det kommer bli en lång resa ned.
De sista dagarna i Vejbystrand blev precis sådær fina som jag ville. Heden, havet och harmonin. Finaste Frida kramades om både en och flera gånger och jag insåg hur mycket jag hør hemma dær, vid havet. Skrivblocket dammades av och nu ær jag laddad till tusen før nya æventyr. Den førsta tiden kommer att bli tuff, men det sprillans nya kørkortet i handen bara bevisar att man klarar av allt - bara man ger sig fan på det.
Nu ska jag utforska stationen på jakt efter apelsinjuice. Morotsjuicen jag køpte i Skåne var inte alls det jag hoppades på, och nu har suget efter god juice førdubblats. Knepsamt.
Vi ses nær vi hørs och næsta gång i Stuttgart! Puss
Right now I am in Copenhagen, Denmark. Dustin is eating pølse and I am trying my Danish, we are so red-white you can be! Even the blog gets a few Danish letters (the Swedish text more than the translation though)
We have 5 hours here until the train leaves, and I have already found the cookies Dustin "hid" in the bag - it is going to be a long trip.
The last days in Vejbystrand were just as I wanted them to be. The moor, the sea and the harmony. I got to hug my sweetest Frida both one and two times and I just realized how much I belonged there, by the ocean. The notebook was used and now I am ready for new adventures. The first time is going to be hard, but the new driving license in my hand just prove that you can do anything - if you just put all your will into it.
Now I am off to explore the station and look for orange juice. The carrot juice I bought in Skåne was far from everything I ever dreamd of and kind of made me craving good juice more.
I see you when I see you, and next time in Stuttgart! Kiss
Vi har ytterligare 5 timmar kvar hær på stationen, och jag har redan tjuvat av kakorna Dustin har "gømt" i sin væska. Det kommer bli en lång resa ned.
De sista dagarna i Vejbystrand blev precis sådær fina som jag ville. Heden, havet och harmonin. Finaste Frida kramades om både en och flera gånger och jag insåg hur mycket jag hør hemma dær, vid havet. Skrivblocket dammades av och nu ær jag laddad till tusen før nya æventyr. Den førsta tiden kommer att bli tuff, men det sprillans nya kørkortet i handen bara bevisar att man klarar av allt - bara man ger sig fan på det.
Nu ska jag utforska stationen på jakt efter apelsinjuice. Morotsjuicen jag køpte i Skåne var inte alls det jag hoppades på, och nu har suget efter god juice førdubblats. Knepsamt.
Vi ses nær vi hørs och næsta gång i Stuttgart! Puss
Right now I am in Copenhagen, Denmark. Dustin is eating pølse and I am trying my Danish, we are so red-white you can be! Even the blog gets a few Danish letters (the Swedish text more than the translation though)
We have 5 hours here until the train leaves, and I have already found the cookies Dustin "hid" in the bag - it is going to be a long trip.
The last days in Vejbystrand were just as I wanted them to be. The moor, the sea and the harmony. I got to hug my sweetest Frida both one and two times and I just realized how much I belonged there, by the ocean. The notebook was used and now I am ready for new adventures. The first time is going to be hard, but the new driving license in my hand just prove that you can do anything - if you just put all your will into it.
Now I am off to explore the station and look for orange juice. The carrot juice I bought in Skåne was far from everything I ever dreamd of and kind of made me craving good juice more.
I see you when I see you, and next time in Stuttgart! Kiss
Hejdå, tjoho och smygtårar
Jisses, livet har sprungit i från bloggandet och mycket har hänt sedan sist.
I söndags dukade jag och Dustin upp till kalas när mina finaste flickor damp in på fika och hejdå-kramar. Vi åt kanelbullar, frukt, kakor och finaste Sophia tog med sig Schwartswalds-tårta - eftersom det är precis dit vi flyttar. Till Schwartswald.
En massa hejdå-kramar och visst blev man lite ledsen i hjärtat. Finaste flicks, tur att Skype finns. Annars skulle jag nog gå av på mitten.
I måndags tog jag återigen itu med livet och körde upp igen, efter misslyckadet i fredags kändes det inte direkt som en dans på rosor, men banne mig att jag fixade det! Stenen i magen försvann och jag firade med Dustin och systrarna. På kvällen blev det dags för avgång, Lotta och Karin vinkade av oss på stationen och jag grät lite i smyg på toaletten. Duon Stina-Lotta splittrades för ett litet tag, och det kändes sorligt. Insåg senare att den inte går att splittra, hur många mil det än är i mellan.
Nu befinner vi oss äntligen nere i Vejbystrand, inväntade nästa äventyr. Blåsiga promenader längs stranden, Karin Boye, levande ljus och bara det där lugnet. Dock jobbar vi stenhårt på någonstans att bo, och jobb till Dustin. Men Skåne är ju ändå Skåne.
Nu ska jag avsluta det här alldeles för långa inlägget, det vankas pizza ikväll. Vi hörs när vi råkas, ta hand om er. Puss
Long time ago since blogging, but sometimes life just comes in between.
Last Sunday Dustin and I had a small good bye-party for my favourite girls. We ate cinnamon rolls, fruit, cookies and my sweetest Sophia brought Schwartzwald cake, because that's where we are moving - to Schwartzwald. Lots of good bye-hugs and it was a bit sad, but thank god for Skype - otherwise I would break.
The next day I once again decided to take my driving test, after the failure last Friday I was both motivaded and scared-to-death-nervous. But I made it! Life felt so much easier and I celebrated with Dustin and my sisters.
That evening it was time for take off, Lotta and Karin waved goodbye at the station and I hid at the train toilet crying. The duo Stina-Lotta was separeted for awhile, and that felt awful. Later on I realized we can't be seperated, no matter how long the distance is between us.
Now we are in wonderful Vejbystrand, waiting for the next adventure. Windy walk along the beach, Karin Boye, candle lights and the peacefulness. We are working our ass off to find a job and apartment for Dustin, but Skåne is Skåne and you can't feel nothing but relaxed here.
Now I'm going to finish this far too long post, it is time for pizza. I see you when I see you and take care, kiss.
I söndags dukade jag och Dustin upp till kalas när mina finaste flickor damp in på fika och hejdå-kramar. Vi åt kanelbullar, frukt, kakor och finaste Sophia tog med sig Schwartswalds-tårta - eftersom det är precis dit vi flyttar. Till Schwartswald.
En massa hejdå-kramar och visst blev man lite ledsen i hjärtat. Finaste flicks, tur att Skype finns. Annars skulle jag nog gå av på mitten.
I måndags tog jag återigen itu med livet och körde upp igen, efter misslyckadet i fredags kändes det inte direkt som en dans på rosor, men banne mig att jag fixade det! Stenen i magen försvann och jag firade med Dustin och systrarna. På kvällen blev det dags för avgång, Lotta och Karin vinkade av oss på stationen och jag grät lite i smyg på toaletten. Duon Stina-Lotta splittrades för ett litet tag, och det kändes sorligt. Insåg senare att den inte går att splittra, hur många mil det än är i mellan.
Nu befinner vi oss äntligen nere i Vejbystrand, inväntade nästa äventyr. Blåsiga promenader längs stranden, Karin Boye, levande ljus och bara det där lugnet. Dock jobbar vi stenhårt på någonstans att bo, och jobb till Dustin. Men Skåne är ju ändå Skåne.
Nu ska jag avsluta det här alldeles för långa inlägget, det vankas pizza ikväll. Vi hörs när vi råkas, ta hand om er. Puss
Long time ago since blogging, but sometimes life just comes in between.
Last Sunday Dustin and I had a small good bye-party for my favourite girls. We ate cinnamon rolls, fruit, cookies and my sweetest Sophia brought Schwartzwald cake, because that's where we are moving - to Schwartzwald. Lots of good bye-hugs and it was a bit sad, but thank god for Skype - otherwise I would break.
The next day I once again decided to take my driving test, after the failure last Friday I was both motivaded and scared-to-death-nervous. But I made it! Life felt so much easier and I celebrated with Dustin and my sisters.
That evening it was time for take off, Lotta and Karin waved goodbye at the station and I hid at the train toilet crying. The duo Stina-Lotta was separeted for awhile, and that felt awful. Later on I realized we can't be seperated, no matter how long the distance is between us.
Now we are in wonderful Vejbystrand, waiting for the next adventure. Windy walk along the beach, Karin Boye, candle lights and the peacefulness. We are working our ass off to find a job and apartment for Dustin, but Skåne is Skåne and you can't feel nothing but relaxed here.
Now I'm going to finish this far too long post, it is time for pizza. I see you when I see you and take care, kiss.
Vi fortsätter fortsätta
... men det är svårt att dölja tårarna när man ligger i samma säng.
...but it is hard to hide your tears when you are laying in the same bed.
If I make it here, I can make it anywhere
I morgon gäller det, håll alla tummar för mig - jag kommer att behöva det.
Keep your fingers crossed for me tomorrow, I will need it.
Bara ställ er upp, bara ställ er upp
Djupare och djupare, det finns ingen väg tillbaka
Och plötsligt blev allt så verkligt.
Suddenly everything became so real.
I am only a child, yet I know
Lyssna, ta till er och gå till aktion.
Ett av de bästa talen jag har hört, om hon som en ensam 13-åring kan beröra så mycket - tänk vad vi kan göra tillsammans.
Listen, take in and fight for it.
This is one of the best speeches I have ever heard, if she as an alone 13-year old can affect people like this - imagine what all of us can do together.
I'm on a boat motherfucker, take a look at me!
Igår lyfte vi hatten och vinkade adjö till Sverige för några timmar. Jag, Dustin, Lotta och Lisa tog en busstur till Kapellskär och sedan båten till Mariehamn. Vår käre amerikanare hade glömt passet hemma, så att gå i land på Åland vågade vi inte - men banne mig att vi var på finskt vatten och mysigt hade vi på båten ändå!
Sommarvärme, saltvattenstänk, glada miner och vinden blåste liv i ett sömnigt hjärta medan vi passerade de sötaste små öarna.
Tax free-godis, café, en liten tripp och en enastående utsikt - mys.
Och så var det med det lilla äventyret, puss.
Yesterday we waved goodbye to Sweden for a few hours and Dustin, Lisa, Lotta and I took a boat trip over to Åland, Finland. Our favourite american had forgotten his passport at home, so we didn't dare to actually disembark - but we were in Finland and boats can be fun too.
Tax free-candy, a small café, laughter, kisses and the brisks of the ocean brought the extra energy into me. The view was gorgeous and the sun going down behind the small islands while the brisk wind played in the big waves is a picture I just want to save in a small box in my heart.
And that was that small adventure.
Sommarvärme, saltvattenstänk, glada miner och vinden blåste liv i ett sömnigt hjärta medan vi passerade de sötaste små öarna.
Tax free-godis, café, en liten tripp och en enastående utsikt - mys.
Och så var det med det lilla äventyret, puss.
Yesterday we waved goodbye to Sweden for a few hours and Dustin, Lisa, Lotta and I took a boat trip over to Åland, Finland. Our favourite american had forgotten his passport at home, so we didn't dare to actually disembark - but we were in Finland and boats can be fun too.
Tax free-candy, a small café, laughter, kisses and the brisks of the ocean brought the extra energy into me. The view was gorgeous and the sun going down behind the small islands while the brisk wind played in the big waves is a picture I just want to save in a small box in my heart.
And that was that small adventure.
Lugnet efter stormen
Ligger i sängen, lyssnar på fågelkvitter och avnjuter den helt strålande kombinationen av candy corn och nerds, samtidigt.
Nog om godis. I går blev jag godkänd på körkortsteorin och veckor av stress ramlade av axlarna. Uppkörningen kvarstår på fredag, men idag ska jag bara njuta. Jag, Dustin, Lotta och Lisa ska ta oss en båttur till Finland i höstsolen, jag tror det blir himla mysigt.
Nu ska jag gå upp och äta något lite nyttigare till frukost. Vi hörs när vi råkas, puss.
Candy corndens extrema sötma vägs upp av nerdsens lite for sura smak - blandningen blir perfekt. Ett genidrag.
Nog om godis. I går blev jag godkänd på körkortsteorin och veckor av stress ramlade av axlarna. Uppkörningen kvarstår på fredag, men idag ska jag bara njuta. Jag, Dustin, Lotta och Lisa ska ta oss en båttur till Finland i höstsolen, jag tror det blir himla mysigt.
Nu ska jag gå upp och äta något lite nyttigare till frukost. Vi hörs när vi råkas, puss.
