Livet i all sin enkelhet
On a café, drank tea (my favourite right now: Adventures), shared a cookie and was stuying. Low music in the background, people who were laughing and Dustin were laying at a couch reading. Felt peaceful. Was thinking that this is pretty much how I want this fall to be like, in the present.
Om att hitta ett hem i staden man aldrig känt sig hemma i
Om att hitta ett hem i staden man aldrig känt sig hemma i
Idag är det ett år sedan jag skrev in mig på Norrlands Nation. Valet var mycket oväntat, och resultatet blev över alla förväntningar. Under hösten bodde jag i stort sett på Norrlands, när jag inte jobbade i finaste Majs Café så åt jag Veg-hamburgare på Orvars, kvällsfikade alla kyliga tisdagskvällar, lunchade soliga eftermiddagar, dansade loss på Norrlandica, ölade med mina fina eller festade på gasquer och knasiga caféfester.
Nationslivet blev ett nytt Uppsala för mig, ett Uppsala jag nästan skulle vara bekväm att bo i. Och Norrlands var guldkornet i allt. Här lärde jag mig allt från caféarbete, servering och bartending till hur extremt kul det är att vara student, och hur fint det är att känna sig som hemma.
Idag varken jobbar jag eller är där speciellt ofta, men jag har fortfarande Norrlands närmast hjärtat och så fort jag får en stund över är det just dit jag vill gå. Till värmen, till Norrlands, hem.
Att gå med i Norrlands nation är det bästa jag har gjort i Uppsala, gör det ni också. Inskrivningen hittar ni här.
Today it's one year ago I became a member of the student organisation Norrlands Nation. For the first time in Uppsala I felt like home and I basically lived there for half a year. Worked at the coffeehouse, ate at Orvar's, drank tea late Tuesday nights, had lunch sunny afternoons, partied at Norrlandica, drank beer with my favourites or was at the crazy coffeehouse parties.
The student organisations are the best thing about Uppsala, and Norrlands the very best. Being a member there is the best thing I've done in Uppsala, become one here you too.
Tröst utan närhet
Fann en tröst i mörkret. Även när det inte finns någon arm att kroka i, eller någon att krama om. Sms fyllda med värme och Sex and the City. Fyra nya vänner, och vänner vars kärlek sträcker sig flera varv om jorden. Stabil.
Found a comfort in the dark. Even when there is no one to walk side by side with, or someone to hug. Text messages filled with warmt, and Sex and the City. Four new friends, and friend who's love reaches around the earth multiple times. Stable again.
Tittar i min atlas, bläddrar och gråter
Det var tropiska nätter och vi låg vakna på taken
Och såg ut på stan vi bodde i
Som var vår och som var stor och tuff och hård
Och skulle bli för liten sen men det visste vi inget om än
It was tropical nights and we were awake on the ceilings
Watched the city we were living in
It was our, big, tuff and hard
And would be too small later on, but we didn't know that yet
Because you're with me
give me all your wrongs
I'll make them right
Dagen D
Today is it finally the 24th of August and Dustin is in an hour coming to Sweden and Arlanda. We made it 3 months, and now it is finally our time. Soon soon soon!
För vi är könsrockare, det kan ingen ta i från oss
Tar fram zebra-linnet, drar ett extra drag med kajalen och tar lite glitter i ögonvrårrna. Det är dags för glammkväll på Grand, men självaste Peter London.
Sophia, Hanna och jag tar oss en nostalgitripp tillbaka till folköl, hårspray och dunkande baser.
Vi ses där, puss.
Taking on my zebra top, putting on some extra eyeliner and glitter in the corner of my eyes. It is time for a glamrock night and Grand, with Peter London himself.
Sophia, Hanna and I are taking a nostalgia trip back to light beer, hair spray and pounding bases.
I'll see you there, kiss.
Utøya
Kanske att jag för länge sedan borde ha skrivit något, skrivit om vad som hände i Norge den 22 juli. Men jag har inte haft ord, har fortfarande inga. Idag tittade jag på dokumentären som gick på TV4 och rös enda ner till fotsulorna. Dokumentären hittar ni här.
Vill få fram något vettigt, men jag kan helt enkelt inte. Men det är precis som Norges statsminister Jens Stoltenberg säger, det enda vi kan göra är att trösta, kämpa mot alla typer av extremistiska åsikter och skapa en trygghet för alla i samhället. Alla, oavsett religion, politisk åsiskt, ekonomi, utseende, kön eller sexuell läggning.
Vi måste göra något, det enda som krävs för att ondskan ska segra är att de goda inte gör något alls. Så gå med i en ungdomsförening för ett parti som kämpar mot extreministen, käfta i mot fördomar, utbilda de som inte vet bättre, var vän med den som inte har några andra vänner, de som är offer i dessa frågor. Hjälp, stötta och kämpa varje sekund för ett jämställt samhälle.
Gör något, för ett tydligare tecken för att det är dags kan vi nog aldrig få. Gör något nu.
Maybe I should have written something a long time ago about what happend in Norway the 22 of July. But I haven't had words, still don't. Looked at a documentary today and it gave me the chills all the way down to my feet.
Want to say something, just want to have something to say about it, but I can't. But it is like the prime minister of Norway Jens Stoltenberg is saying; the only thing we can do is to comfort the scared ones, fight against every type of rasism and create a safety for everyone. Religion, political view, economy, appearance, sex or sexuality don't mather. Everyone deserves to be in this world.
We have to do something, all it takes for evil to triumph is for the good ones to do nothing. So join a organisation that works against rasism, talk back when people are biased, educate the ones that knows no better, be friends with them who has no friends - the victims in this context. Help, support and fight for an equal society.
Do something, because we will never get a more clear sign of that it is time to do something. Do something now.
Älskade Lotta 18 år
I natt firade vi på Williams, lite såhär såg det ut;
Vad du betyder för mig får jag inte fram i ord, så jag låter ordet gå över till E.E Cummings;
my heart)
I am never without it (anywhere
I go you go, my dear; and whatever is done
by only me is your doing, my darling)
I fear no fate (for you are my fate, my sweet)
I want no world (for beautiful you are my world, my true)
and it's you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you
Here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life; which grows
higher than the soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart
I carry your heart (I carry it in my heart)
Grattis älskade syster, nu vänder vi upp och ned på världen.
What you mean to me is impossible for me to put in words, so I am letting E.E Cummings do the job;
"I carry your heart with me (I carry it in
my heart)
I am never without it (anywhere
I go you go, my dear; and whatever is done
by only me is your doing, my darling)
I fear no fate (for you are my fate, my sweet)
I want no world (for beautiful you are my world, my true)
and it's you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you
Here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life; which grows
higher than the soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart
I carry your heart (I carry it in my heart)"
Congratulations my sweetest, kiss.
God morgon-regn och pirater
Regnet stör mig inte idag, det brukar kicka i gång min produktivitet. Så redan nu har jag stora planer för den här dagen. Det som redan är bokat idag är ett besök hos Andreas (äntligen!) och vin och utgång med Sophia och Frida ikväll. Vi får se vad annat som hinns med, kanske hamnar framför TVn ändå haha. Välförtjänt dock.
Nu ska jag upp sno ihop något gott till frukost, men innan jag går ska ni få lyssna på min favoritlåt för stunden;
Haha ja, lyssna mest.
Ta hand om er under paraplyena, puss.
A rainy morning, dates next to my bed and for the first time in weeks I feel rested. Now it's summer vacation for a few more days.
The rain doesn't bother me, it usually makes me more productive. Hence I have big plans for today. Already booked for today is a visit at Andreas' (finally!) and wine with Sophia and Frida.
Now it's time for breakfast, and during it I will be listening to, for the moment, my favourite song. Gay Pirates - Cosmo Jarvis. Don't mind the video haha.
Take care under your umbrellas, kiss.
Du vet inget om bluesen förrän du har ätit sten
Men vi fortsätter fortsätta
De senaste dagarna har jag kämpat mig i genom konstant värk, illamående, stress utav bara sjutton, prestationsångest och undertryckt ilska när inget går som man vill, när man vet att man kan bättre. Idag vände det. Livet känns enklare, världen känns mer öppen och daddlar och värktabletter är bästa medicinen.
Nu ska jag förbereda finaste lillasysters present (lilla lillasyster som blir 13 år, tonåring. åh mitt hjärta gråter lite) och sedan plocka upp syster från basketträning och därefter ta mig en välförtjänt skönhetssömn. Jag gillar livet, och att Dustin är här om en vecka bara får allting att glittra. 
Puss.
The last days have been an ugly mess of pain, nausea, stress, anxiety of not being able to perform and anger when nothing goes like you want it to, when you know you can do better. Today was the turning point. Life feel easier, the world more open and dates and pain killers are the best medicine.
Now I am going to fix my little sister's birthday present (little little sister who turns 13, going into the teenages. oh makes my heart hurt), after that pick my sister up from basketball practise and after that take a long beauty sleep. I like life, and Dustin's arrival in a week just puts glitter on everything.
Kiss.
Augusti
Fuktiga morgnar när solen stilla stiger över dimsänkta ängar. Sommarens hetta går sakta mot höstens klara luft, grönskan mognar i takt med sinnet. Augusti, du är välkommen.
Foggy mornings with a slowly rising sun. The heat of the summer turns into the clear air of the fall, the foliage matures like your mind. August, you are welcome.
American Idiot
Födelsedags-cupcake
Idag fyller min finaste Aurora 19 år, vilket såklart måste firas. Själv slängde jag ihop en födelsedags-cupcake i natt när jag kom hem ifrån Håkan (åh så himla himla bra, berättar sedan!). Inte helt riskfritt måste jag tillägga. Brände helt sönder fingrarna på en varm plåt och grädde blir verkligen smör om man vispar för länge. Odiskbart.
Men det blev en cupcake tillslut!
Grattis min finaste Aurora, du är värd allt fint i världen. Se till att du får det också. Jag lovar att göra mitt bästa för att hjälpa till.
Today is the 19th birthday of my sweetest Aurora, I celebrated her by making a birthday cupcake (also totally burned my fingers and accidentally turned the cream into butter but that is another story).
Congratulations sweetie, you are worth everything great in this world. Make sure you'll get it. I promise I will do my best to help you.
Att allt det bästa inte hänt än
Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Säg det, säg det, säg det igen
Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
As Håkan would put it - the best things have not happend yet.
2 steg från Paradise
För ögonblicket ligger jag i sängen och lyssnar i genom finaste Håkans senaste, för ikväll smäller det. Då blir det han, jag och Frida. Magiskt.
Dags för frukost, vi hörs. Puss
Movie night with my favourites Sophia and Frida last night. A japanes version of The little Mermaid, and green tea with orange blossom - great ending of an intense week. Now it is finally weekend for me, and time to take a few deep breats before my last week in Västerås. And after that, he is finally coming. Surreal and my heart is racing as soon as I think about it.
For the moment I am in bed and am listening through Håkan Hellströms latest record, because tonight is finally THE night. Then it's him, me and Frida. Magical.
Time for breakfast. Over and out. Kiss
Ett par blodiga skor och en växande skuld
Vad jag vill ha allra allra mest just nu
Just nu står på min önskelista den här fantastiska affischen av Annika Bäckström allra högst;
Gällande materiella ting man kan köpa då. Annars har jag en hel del andra saker på listan, så som att Dustin kommer hit nu, körkort, tålamod och diverse annat.
Men så fort jag får lite extra pengar på kontot ska den affischen upp på väggen. Åh, längtar.
Want this poster by Annika Bäckström really really bad. As soon as I get some extra money on my account I will buy it. Can't wait.
Soffan är silvertejpad men drömmen kommer att hålla
Stress, plugg, sömnbrist och inte tid för något annat än att plugga och åka buss. Tröttsamt är det, snurrig av brist på sömn blir man och hela livet förskjuts liksom - men det känns faktiskt som det ger något. Jag är mer sliten än någonsin, men jag är glad. Sliten och glad. Och det är inte det sämsta.
Stress, studies, lack of sleep and time for nothing else than studying and bus rides. It is tiresome, I am dizzy from the lack of sleep and it feels like I have to give my whole life a rain check - but it actually feels like I am progressing. I am worned out, but I am happy. Worned out and happy. And it could definetely be worse.
Vi höjer ribban
Now my friends are the short days, that in some way was my summer vacation, over. Tomorrow we push the limit a little bit more, put every inch of will into it and just fire away. If am going to make it? Hopefully. I will probably crash both once or twice, but I trust my stubbornnes and will to death. Bring it Ludwig.
Ghana - the land of Gold
Jag saknar mina barn, saknar små varma händer och de stora tindrande ögonen. Jag saknar hur de ropar "Madame madame" när man kommer gående och hur småttingarna tultar fram och klättrar upp i knäet på en. Jag saknar Kumasis totala kaos av människor, försäljare, getter och den chockartade värmen. Jag saknar trotrosen där försäljarna springer bredvid, där man har getter i knäet och dörrar måste hållas i för att inte trillar av. Jag saknar friheten av att själv vinka till sig en trotro, ta sig in till Kumasi och köpa sig en Discocake och en mangoläsk på ungefär den enda supermarketen som finns - bara för att man kan. Jag saknar att ligga med Frida på den fortfarande solvarma asfalten och titta på blixtar. Jag saknar att dricka Star hos Business och vansinnesturerna i Mr. Boatengs bil med "Emmanuela" på högsta volym. Jag saknar att se hur solen går upp över de dimsänkta skogarna utanför Dwenewoho, saknar syrsorna på nätterna. Jag saknar att köpa en doball påväg hem från skolan, saknar att köpa Fanice i Esaase. Jag saknar att bli kallad Obruni. Saknar de extremt utmattande promenaderna till Akropong för att köpa färsk frukt. Jag saknar de pulserande rytmerna och babianer som tjuvar frukosten från bordet. Jag saknar att äta toast och dricka te medan solen går upp och kattungarna leker med daggdropparna i gräset. Jag saknar Fufu och godis efter maten bara för att barnen har varit extra jobbiga idag. Jag saknar att vara gift med ungefär hela byn, att alla säger vad de tycker hela tiden och att allt dricks ur påse. Jag saknar barnens sörplande av spagetti och köttfärsås från plastpåsar, saknar Mannys skratt. Jag saknar hur Emelia lär småtjejerna att slå tillbaka, saknar soluppgångar längs Busuas strand. Saknar lyckan över att bussen faktiskt kommer, saknar att ligga och prata med Frida i sängen tills man upptäcker att himmel vi har varit uppe enda tills halv tio! Jag saknar middagarna och Mr. Boatengs historier. Jag saknar sovande kattungar på magen, saknar hur arg Frida blev när de bajsade på hennes byxor, barnens totala missuppfattning av kedjekull och jag saknar att Karlavagnen är upp och ned.
Åh, Ghana - tack för det bästa jag någonsin varit med om. Snart är vi förhoppningsvis tillbaka igen, och jag kan inte vänta. Inte en sekund.
I am missing Ghana desperatly right now.
I miss my kids, miss small warm hands and the big sparkling eyes. I miss how they scream "Madame madame" when you are walking towards them, I miss how the small ones toddle towards you and climb up on your lap. I miss Kumasi's chaos with people, salesmen, goats and the incredible heat. I miss the trotros with salesmen running besides them, where you have goats in your lap and have to hold the doors so they don't fall off. I miss the freedom of by yourself catch a trotro, go to Kumasi and buy a Discocake and a soda in pretty much the only supermarket in town - just because you can. I miss lying with Frida on the still hot concrete and watch the bolts. I miss having a Star at Business's spot, miss the crazy rides in Mr. Boateng's car with "Emmanuela" on the highest volume. I miss the sunrise over the tropical forest's mist outside of Dwenewoho, miss the crickets at night time. I am missing buying a doball on the way back from school, miss going to Esaase for Fanice. I miss being called Obruni. Miss the extremely exhausting walks to Akropong for fresh fruit. I miss the pulsating rhytms and baboons who are stealing the breakfast from the table. I miss having a toast and tea while the sun is rising and the kittens are playing with the dewdrops in the grass. I miss Fufu and candy after dinner, just because the kids where a pain in the butt that day. I miss being married to the whole village, miss that everyone speaks their mind all the time and that everyting drinks from a bag. I miss how the kids slurp spaguetti and mincemeat sause from plastic pags, miss Manny's laughter. I miss how Emelia teaches the young girls to fight back, miss sunrises along Busua's beach. Miss the happiness over that the bus actuallt arrives, miss lying in bed talking to Frida until you realize that oh jeez we've been up to halv past nine! I miss the dinners and Mr. Boateng's stories. I miss having sleeping kittens on your stomach, miss how angry Frida was when they had pooped on her pants, miss the kids misunderstandment of the chain game and I miss that the Septentrion is up side down.
Oh Ghana, thanks for the best thing I have ever done. Hopefully we will be back soon again, and I can't wait. Not for a second.
Ljusglimtar
Älskade unge.
My sweetest.
Det här är min (vår) tid
Min eftermiddag har spenderats med;
Sophia och...
Teddy.
Sommarmys i hammocken och det såg ut mest såhär;
Prat om precis allt och det är därför hon är en av mina allra finaste vänner.
Sedan åkte jag ut till Lyssnaängen, läste, skrev och åt glass. En förträfflig dag helt enkelt.
Spent the afternoon with Sophia and Teddy in her hammock, drank tea and talked about everything.
After that I went out to the lake, read, wrote and ate ice cream. Simply an excellent day.
