Men vi fortsätter fortsätta

De senaste dagarna har jag kämpat mig i genom konstant värk, illamående, stress utav bara sjutton, prestationsångest och undertryckt ilska när inget går som man vill, när man vet att man kan bättre. Idag vände det. Livet känns enklare, världen känns mer öppen och daddlar och värktabletter är bästa medicinen.

Nu ska jag förbereda finaste lillasysters present (lilla lillasyster som blir 13 år, tonåring. åh mitt hjärta gråter lite) och sedan plocka upp syster från basketträning och därefter ta mig en välförtjänt skönhetssömn. Jag gillar livet, och att Dustin är här om en vecka bara får allting att glittra.



Puss.


The last days have been an ugly mess of pain, nausea, stress, anxiety of not being able to perform and anger when nothing goes like you want it to, when you know you can do better. Today was the turning point. Life feel easier, the world more open and dates and pain killers are the best medicine.

Now I am going to fix my little sister's birthday present (little little sister who turns 13, going into the teenages. oh makes my heart hurt), after that pick my sister up from basketball practise and after that take a long beauty sleep. I like life, and Dustin's arrival in a week just puts glitter on everything.

Kiss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0