Resten av livet
Strosa runt i affärer sådär sorglöst man bara kan när man börjat dagen men pannkakor och en latte. Lägga upp högljudda planer för livet, se solen gå ner över bergen och hamna på en liten mexikansk restaurang. Tänka att hur det än blir med framtiden så är nuet så fruktansvärt vackert med kulörta ljusslingor, syrsor och maggropar som pirrar av planer.
Lever och andas livet.
Lever och andas livet.
The rest of the life:
Wander around stores as light heartedly you only are when you started your day with pancakes and caffe latte. Make loud plans for life, see the sun go down over the mountains and end up at a small Mexican restaurant. Think that, regardless how the future turns out, the present is so stunningly beautiful with colored bulbs, crickets and stomach butterflies filled with plans.
Living and breathing life.
Mango-mojito och söndagsgöra
Söndag och 40 grader celsius. Mango-mojito, pool-häng och volleyboll. Kubansk mat och tusen hundpussar. Och det var min dag. 
Bra söndag, puss.
Mango mojito and Sunday:
Sunday and 105 degrees Fahrenheit. Mango mojito, a cool swimming pool and volleyball. Cuban food and a thousand dog kisses. And that was my day.
Good Sunday, kiss.
Don't you dare close your eyes
Regn och rusk
De senaste månaderna har jag förundrats över det eviga solskenet, värmen och den klarblåa himlen. Ni skriver om snö, regnrusk och gråa moln och jag kan knappt relatera längre. Kyliga vindar och regndroppar känns så fruktansvärt långt bort. Men igår drog det in en storm över hela Phoenix-området. Regnet piskade, åskan mullrade och telemaster blåste sönder. Jag befann mig på cykeln påväg hem från gymmet och blev alldeles glad i hjärtat. Vinden blåste så att jag nästan for ner i kanalen, jag var täckt i lerstänk och såg ut som en våt katt. Men regnet var varmt och det kändes (sorligt nog?) som sommar-Sverige.
När vi fått bort alla lerkokor i håret stängde vi för dagen. Varm choklad, bagels, tacokväll och soffmys. Regnet smattrade mot fönsterbrädet och allt kändes så bekant och varmt i hjärtat. Som en förening av mina två världar.
Idag skiner solen igen och vi gör oss redo för helgens kommande äventyr. Jag njuter till fullo av mina sista veckor här, sedan blir det Sverige över sommaren. Sommar-Sverige. Det känns okej det med. Puss
Rain storm:
The last months I have been amazed over the never stopping sunshine, the warmth and the baby blue skies. When you write about snow, rain and grey clouds I can hardly relate anymore. Cold winds and raindrops feel so far away. But yesterday a storm came in over the Phoenix area. The rain was falling down hard, the thunder was rumbling and the wind was going crazy. I was biking home from the gym when the storm hit, but it just made me so happy. The wind was almost blowing me down in the canal, I was covered in mud and looked kind of like a drenched cat, but the rain was warm and (sadly enough?) it felt like summer in Sweden.
When we got all the mud off we closed for the night. Hot chocolate, bagels, taco night and couch cuddling. The rain was hitting the window sill and it just felt like home. Like my two worlds united.
Today it is sunny again and we are preparing for the upcoming adventure. I am enjoying my last weeks here, then I am off to Sweden for the summer. Summer Sweden. That feels okay that too. Kiss
När vi fått bort alla lerkokor i håret stängde vi för dagen. Varm choklad, bagels, tacokväll och soffmys. Regnet smattrade mot fönsterbrädet och allt kändes så bekant och varmt i hjärtat. Som en förening av mina två världar.
Idag skiner solen igen och vi gör oss redo för helgens kommande äventyr. Jag njuter till fullo av mina sista veckor här, sedan blir det Sverige över sommaren. Sommar-Sverige. Det känns okej det med. Puss
Rain storm:
The last months I have been amazed over the never stopping sunshine, the warmth and the baby blue skies. When you write about snow, rain and grey clouds I can hardly relate anymore. Cold winds and raindrops feel so far away. But yesterday a storm came in over the Phoenix area. The rain was falling down hard, the thunder was rumbling and the wind was going crazy. I was biking home from the gym when the storm hit, but it just made me so happy. The wind was almost blowing me down in the canal, I was covered in mud and looked kind of like a drenched cat, but the rain was warm and (sadly enough?) it felt like summer in Sweden.
When we got all the mud off we closed for the night. Hot chocolate, bagels, taco night and couch cuddling. The rain was hitting the window sill and it just felt like home. Like my two worlds united.
Today it is sunny again and we are preparing for the upcoming adventure. I am enjoying my last weeks here, then I am off to Sweden for the summer. Summer Sweden. That feels okay that too. Kiss
Seis de Mayo
Vem säger att man bara kan fira Cinco de Mayo?
En sommarnatt, kolibrier, Cosmopolitan, öl och långfilm. Söndagskvällar när söndagskvällar är som bäst.
Seis de Mayo:
Who says that it is only Cinco de Mayo that should be celebrated?
A summer night, humming birds, Cosmopolitian, beer and movie time. A Sunday night at it's best.
Arizona sunset
Solen har gått ner, lampan i sovrummet är släckt och jag har krupit ned i soffan. Mangote, långfilm och palmträdet som slår i vinden. God natt världen, hoppas ni mår lika bra som jag gör. Puss
Arizona sunset:
The sun has gone down, the lamp in the bedroom is off and I have cuddled down in the couch. Mango tee, movie and the palm trees that are moving in the wind. Good night world, I hope you are feeling as great as I do. Kiss
Arizona sunset:
The sun has gone down, the lamp in the bedroom is off and I have cuddled down in the couch. Mango tee, movie and the palm trees that are moving in the wind. Good night world, I hope you are feeling as great as I do. Kiss
En kärleksförklaring
Igår ungefär vid halv tre tiden förälskade jag mig i Arizona.
A declaration of love:
Yesterday around half past 2 I fell in love with Arizona.
A declaration of love:
Yesterday around half past 2 I fell in love with Arizona.
I survived Glamis 2012
För några helger sedan åkte jag ut på min allra första Desert trip. Det var... annorlunda, men spännande. Vi tog toyhaulern från Gilbert på fredagskvällen och rullade mot Glamis, Kaliforninen. Väl på plats slog vi läger och resten av helgen spenderades med öl, lägereldar, musik, motorsnack (det är väl undeförstått att jag inte stod för snacket?) och galna åkturer i sandrails. Sanddynorna var så mäktiga och landskapet väl utanför civilisationen majestätiskt.
Sandrails då. Jag skrattade konstant under åkturerna, de tolkade det som att jag tyckte att det var roligt. Roligt var det, men skrattet var mer ett av de där hysteriskt livrädda skratten. Herregud. Man gasar på i 90 km/h över gupp, sand och stenar. Sanden flyger, du skumpar som i den värsta karusellen, grenar piskar och du klättrar upp över 125 meter höga sanddynor och åker ner lika snabbt. En galen bergodalbana genom öknen, jag skrattade av rädsla över hastigheten, höjden och avsaknaden av kontrollen. Men roligt hade jag, det ligger något beroendeframkallande i adrealinkickarna.
Efter tre intensiva dagar rullade vi tillbaka mot Arizona. Trötta, sandiga och smutsiga. Men en upplevelse var det och jag hade roligt. Här får ni se lite bilder från helgen.
För varje ny stad jag flyttar till har jag lovat mig själv att prova på en ny aktivitet. Sandrails blev Gilberts.
I survived Glamis 2012:
I went out on my very first desert trip a couple of weekends ago. It was... different, but exciting. We took the toyhauler from Gilbert and rolled out to Glamis, California late Friday night. Once arrived we settled in camp and the rest of the weekend was spent with beer, camp fires, music, motor talk (I am guessing it is implied that I was not the one talking?) and crazy rides on sandrails. The dunes were majestic and the landscape out of civilization beautiful.
So, sandrails. I was laughing non stop during the rides, they took it as I thought it was fun. It was fun, but the laughter was more like one of those hysterical scared-to-death-laughters. Oh dear god. You are flying through the desert at 60 mph over bumps, sand and rocks. The sand is flying, you are bumping as in the worst carusell, branches are hitting your legs and you are climbing 300 feet tall dunes and going down just as fast. A crazy rollercoaster through the desert, I was laughing of fear of the speed, the height and the lack of control. But I did have fun, it is something slightly addicting about the adrenaline kicks.
We left back to Arizona after three intense days. Tired, dirty and sandy. But it was an experience and I had a good time. Here are some pictures from the weekend.
I promised myself to try a new activity for every new town I move to. Sandrails are Gilbert's.
Sandrails då. Jag skrattade konstant under åkturerna, de tolkade det som att jag tyckte att det var roligt. Roligt var det, men skrattet var mer ett av de där hysteriskt livrädda skratten. Herregud. Man gasar på i 90 km/h över gupp, sand och stenar. Sanden flyger, du skumpar som i den värsta karusellen, grenar piskar och du klättrar upp över 125 meter höga sanddynor och åker ner lika snabbt. En galen bergodalbana genom öknen, jag skrattade av rädsla över hastigheten, höjden och avsaknaden av kontrollen. Men roligt hade jag, det ligger något beroendeframkallande i adrealinkickarna.
Efter tre intensiva dagar rullade vi tillbaka mot Arizona. Trötta, sandiga och smutsiga. Men en upplevelse var det och jag hade roligt. Här får ni se lite bilder från helgen.
För varje ny stad jag flyttar till har jag lovat mig själv att prova på en ny aktivitet. Sandrails blev Gilberts.
I survived Glamis 2012:
I went out on my very first desert trip a couple of weekends ago. It was... different, but exciting. We took the toyhauler from Gilbert and rolled out to Glamis, California late Friday night. Once arrived we settled in camp and the rest of the weekend was spent with beer, camp fires, music, motor talk (I am guessing it is implied that I was not the one talking?) and crazy rides on sandrails. The dunes were majestic and the landscape out of civilization beautiful.
So, sandrails. I was laughing non stop during the rides, they took it as I thought it was fun. It was fun, but the laughter was more like one of those hysterical scared-to-death-laughters. Oh dear god. You are flying through the desert at 60 mph over bumps, sand and rocks. The sand is flying, you are bumping as in the worst carusell, branches are hitting your legs and you are climbing 300 feet tall dunes and going down just as fast. A crazy rollercoaster through the desert, I was laughing of fear of the speed, the height and the lack of control. But I did have fun, it is something slightly addicting about the adrenaline kicks.
We left back to Arizona after three intense days. Tired, dirty and sandy. But it was an experience and I had a good time. Here are some pictures from the weekend.
I promised myself to try a new activity for every new town I move to. Sandrails are Gilbert's.
To be fond of dancing was a certain step towards falling in love
Igår tog vi en solskenseftermiddag ute vid Santan Mall och jag hade ungefär den bästa eftermiddagen på länge.
Promenader bland doftade blommor, doppad glass, mjuka hundvalpar, en ny parfym som luktar vår, stormvindar i en box och en timme i Barnes and Noble (himlen).
Finaste eftermiddagen.
To be fond of dancing was a certain step towards falling in love:
Yesterday we had a beautiful sunny afternoon at Santan Mall and it was pretty much the best afternoon in a long time.
Walks among blossoming flowers, dipped ice cream, soft puppies, a new perfume, hurricance winds in a box and one hour at Barnes and Noble (also known as heaven).
Best afternoon. Best best best.
Promenader bland doftade blommor, doppad glass, mjuka hundvalpar, en ny parfym som luktar vår, stormvindar i en box och en timme i Barnes and Noble (himlen).
Finaste eftermiddagen.
To be fond of dancing was a certain step towards falling in love:
Yesterday we had a beautiful sunny afternoon at Santan Mall and it was pretty much the best afternoon in a long time.
Walks among blossoming flowers, dipped ice cream, soft puppies, a new perfume, hurricance winds in a box and one hour at Barnes and Noble (also known as heaven).
Best afternoon. Best best best.
Vår
Vår som i blommande träd, bara ben och ljusblåa converse.
Spring:
Spring as in blossoming trees, barelegged and light blue converse.
Burn, burn, burn like fabulous yellow roman candles exploding like spiders across the stars
Tassar tomtesteg in i det nya för att hitta det jag tappade. Steg för steg, minut för minut. Gör det till mitt.
"The only people for me are the mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn, like fabulous yellow roman candles exploding like spiders across the stars." - Jack Kerouac
Burn, burn, brun like fabulous yellow roman candles exploding like spiders across the stars:
Taking small steps into the new to find what I lost. Step for step, minute for minute. Am making it to mine.
"The only people for me are the mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn, like fabulous yellow roman candles exploding like spiders across the stars." - Jack Kerouac
Phoenix, den första tiden
En vecka har gått och förundransvärt lite har vi hunnit med. Det känns... skönt. En temperaturstigning på 30 grader i kombination med tidsskillnad kräver ett lugnt tempo, och lugnt har vi tagit det. Vi har träffat vänner och familj, busat med hundarna, varit på löpturer bland kaktusar och skorpioner, spelat beer pong, ätit godis och bara njutit av värmen. Igår hittade vi H&M, en djungelrestaurang och jag fick en mustasch om halsen. En dålig fotograf har jag varit, men här har ni några bilder i allafall:
Lek och promenader med nya bästisarna Monster och Smithwhicks
Palmer, blomster och sol mest hela tiden.
Äntligen i shorts och sandaler igen!
Finaste ljusslingorna i palmerna utanför ingången.
Huset där vi bor.
Och till slut en liten bild från vår middag på ballkongen igår kväll.
Nu har vi äntligen börjat packa upp och anpassa oss till livet här, jag plockar russinen ur kakan och sätter vita stjärnor på svenska flaggan. Det bästa av det bästa, vilken kombination det kan bli.
Idag jobbar Dustin sin första dag och jag ska börja ansöka om volontärarbete senare ikväll. Nu ska jag laga mig en omelett och sedan ta en tur med min nya cykel (!). Puss
Phoenix, the first time:
A week has passed and we have done surprisingly little. It feels... great. A temperature change from winter to summer in combination with time difference demands a slow speed. We have been hanging with friends and family, played with the dogs, taking runs among scorpions and cactuses, been playing beer pong, eating candy and just enjoyed the summer heat. Yesterday we found H&M, a jungle restaurant and I got a mustasch to wear around my neck. I have been a bad photographer but here are some pictures at the dogs, the views and our house.
We have finally started to unpack and adapt to life here now, I am taking the best from the best and am putting white stars at the Swedish flag. What a combination it could be.
Dustin is working his first day today and I will start applying to volounteer work tonight. Now I am going to make myself an omelet and then go out on adventures with my new bike (!). Kiss
Lek och promenader med nya bästisarna Monster och Smithwhicks
Palmer, blomster och sol mest hela tiden.
Äntligen i shorts och sandaler igen!
Finaste ljusslingorna i palmerna utanför ingången.
Huset där vi bor.
Och till slut en liten bild från vår middag på ballkongen igår kväll.
Nu har vi äntligen börjat packa upp och anpassa oss till livet här, jag plockar russinen ur kakan och sätter vita stjärnor på svenska flaggan. Det bästa av det bästa, vilken kombination det kan bli.
Idag jobbar Dustin sin första dag och jag ska börja ansöka om volontärarbete senare ikväll. Nu ska jag laga mig en omelett och sedan ta en tur med min nya cykel (!). Puss
Phoenix, the first time:
A week has passed and we have done surprisingly little. It feels... great. A temperature change from winter to summer in combination with time difference demands a slow speed. We have been hanging with friends and family, played with the dogs, taking runs among scorpions and cactuses, been playing beer pong, eating candy and just enjoyed the summer heat. Yesterday we found H&M, a jungle restaurant and I got a mustasch to wear around my neck. I have been a bad photographer but here are some pictures at the dogs, the views and our house.
We have finally started to unpack and adapt to life here now, I am taking the best from the best and am putting white stars at the Swedish flag. What a combination it could be.
Dustin is working his first day today and I will start applying to volounteer work tonight. Now I am going to make myself an omelet and then go out on adventures with my new bike (!). Kiss
Om nätter som aldrig blir delade
Ibland bara önskar jag att mina ensamma nätter kunde delas. För mörker känns mindre mörkt tillsammans, även genom datorns kalla sken. Men klockorna tickar i otakt och även om vänner är som stjärnor så har ni sol när jag behöver mina nattljus.
För snabbt, för sakta men aldrig i takt. Och jag vill bara ha allt.
För snabbt, för sakta men aldrig i takt. Och jag vill bara ha allt.
About nights that never are shared:
Sometimes I wish that my lonely nights could be shared. Because darkness feels less dark together, even through the computer's cold screen. But the time is not the same and even if friends are like stars so are you having sunshine when I need my nightlights.
Too fast, too slow but never in pace. And I just want it all.
På plats i Phoenix
Efter flygplansturbulens, tullpoliser och ungefär den värsta resan jag varit med om är jag äntligen på plats. Ett nytt kapitel, USA.
Än så länge har vi inte hunnit med mycket, vi försöker mest ta in temperaturshöjningen och tidsskillnaden. Att bo här kommer att bli en utmaning, men ni vet ju att jag älskar utmaningar.
Just nu sitter jag i soffan och har sett solen gå upp över bergen. Dricker blåbärste och äter vindruvor med vit choklad. Har tassat runt i tofflor (barfota är uteslutet på grund av vilsna skorpioner som kommer in i huset och hälsar på) och totalt ignorerat väskorna som borde packas upp. Livet rullar på, men jag blir fortfarande lika förundrad när jag ser ut i en öken från fönstret.
Nu ska jag försöka organisera kaoset vi lever i. Ta hand om er och hör av er när ni vill, jag saknar er. Puss.
Settled in Phoenix:
After airplane turbulance, custom cops and pretty much the worst trip ever I am finally in Phoenix. A new chapter, USA.
So far we have not really been doing anything special, we are mostly trying to climatise and get over the jetlag. To live here will be a challenge, but you know that I love challenges.
Right now I am on the couch and have been watching the sunrise over the mountains. Am drinking blueberry tea and eating grapes with white chocloate. I have spent the morning tiping around in house shoes (barefoot is not an option due to scorpions coming inside and visiting) and totally ignored the bags that should be unpacked. Life is moving forward, but I still get amazed when I look outside the window and see desert.
Now I will try to organize the chaos we are living in. Take care and do not be a stranger, I miss you. Kiss
Än så länge har vi inte hunnit med mycket, vi försöker mest ta in temperaturshöjningen och tidsskillnaden. Att bo här kommer att bli en utmaning, men ni vet ju att jag älskar utmaningar.
Just nu sitter jag i soffan och har sett solen gå upp över bergen. Dricker blåbärste och äter vindruvor med vit choklad. Har tassat runt i tofflor (barfota är uteslutet på grund av vilsna skorpioner som kommer in i huset och hälsar på) och totalt ignorerat väskorna som borde packas upp. Livet rullar på, men jag blir fortfarande lika förundrad när jag ser ut i en öken från fönstret.
Nu ska jag försöka organisera kaoset vi lever i. Ta hand om er och hör av er när ni vill, jag saknar er. Puss.
Settled in Phoenix:
After airplane turbulance, custom cops and pretty much the worst trip ever I am finally in Phoenix. A new chapter, USA.
So far we have not really been doing anything special, we are mostly trying to climatise and get over the jetlag. To live here will be a challenge, but you know that I love challenges.
Right now I am on the couch and have been watching the sunrise over the mountains. Am drinking blueberry tea and eating grapes with white chocloate. I have spent the morning tiping around in house shoes (barefoot is not an option due to scorpions coming inside and visiting) and totally ignored the bags that should be unpacked. Life is moving forward, but I still get amazed when I look outside the window and see desert.
Now I will try to organize the chaos we are living in. Take care and do not be a stranger, I miss you. Kiss
