Om nätter som aldrig blir delade
Ibland bara önskar jag att mina ensamma nätter kunde delas. För mörker känns mindre mörkt tillsammans, även genom datorns kalla sken. Men klockorna tickar i otakt och även om vänner är som stjärnor så har ni sol när jag behöver mina nattljus.
För snabbt, för sakta men aldrig i takt. Och jag vill bara ha allt.
För snabbt, för sakta men aldrig i takt. Och jag vill bara ha allt.
About nights that never are shared:
Sometimes I wish that my lonely nights could be shared. Because darkness feels less dark together, even through the computer's cold screen. But the time is not the same and even if friends are like stars so are you having sunshine when I need my nightlights.
Too fast, too slow but never in pace. And I just want it all.
Trackback
