Processer
Ett plötsligt slag av melankoli i bröstet. Hjulen rullade över regnvåta gator, gatlyktorna färgade träden likt guld och i öronen spelades det höst. Det var så likt något jag trodde hade kunnat bli något. Något som kändes som nyss, som så länge sedan, som nu. Som om det fortfarande skulle pågå, men som lämnats ouppklarat.
Något jag trodde var uppklarat slog däremot ned som en bomb i veckan. Livet spelade ett av sina spratt och jag fann mig själv under ett fönster jag så många gånger tittat ut från. Undrade om processen hade gått bra endast för att man undvikit att syna den.
Tiden blev en process och inte en varaktighet. Hur kan man lösa något som inte längre är och hur styr man något som ännu inte finns? Ibland blir också en gemensam börda tyngre.
I kväll kommer jag att behöva en extra filt, i morgon kanske jag vaknar lättare. Nu ska jag försöka att (åter?) hitta varaktigheten.
Processes:
Suddenly melancholy hit. The tires rolled over rain wet streets, the street lights lit the trees like golden and in my ears the blues of fall started playing. It was just like something I once thought could be something. Something that felt like yesterday, as years ago, as now. Like it still was supposed to be going, but that had been left unfinished.
Something I thought was finished a long time ago hit me like a fist the other week. Life played one of its pranks and I found myself under a window I so many times looked out from. I wondered if the process had went smoothly only because of poor inspection.
Time became a process and not a duration. How can you solve something that no longer is and how can you control something that yet does not exist? Sometimes a common state is even heavier.
Tonight I will need an extra blanket, tomorrow I might wake up lighter. Now I will try to (re?)find the Duration.
Kommentarer
Trackback
