Back to who I was, onto find my future

Dammråttorna yr i luften i takt med att jag slänger banankartong efter banankartong i en hög bakom soffan. Hur mycket skit man lyckas samla på sig är för mig helt oförståeligt, och vad man ska göra av det är en ännu större tankenöt.
     Jag fastnar då och då i gamla föremål, brev, bilder och ömsom gråter jag, ömsom skrattar jag. Minnen måste vara det finaste man har. Problemet är att jag är så rädd för att glömma att jag blir rädd för att slänga. Ljuset i tunneln ser jag i slutet av veckan - då kommer min kära syster hem från Peace and Love. Så länge som det är jag som sorterar, slänger eller städar så blir hon märkligt rationell och förståndig, gäller det hennes saker är hon likadan som jag.

Nu ska jag återgå till kaoset i rummet, annars blir det ont om sovplats för mig ikväll. Vi hörs i krokarna, puss.



Dust bunnies flies in the air as I throw banana box after banana box in a pile behind my couch. How much crap you manage to collect during the years is for me totally incomprehensible - and what to do with it even harder to understand.
     Every now and then I get stuck in old stuff, letters or pictures - sometimes they make me tear up, and sometimes laugh. Memories most me the most beautiful thing we have. The problem is that I am so afraid to forget that I get afraid to throw away. But I can see the light in the tunnel in the end of the week, when my sister returns home after Peace and Love. As long as it's me who is sorting, throwing away or is cleaning is she strangly rational and sane - is it her she is just as confused as me.

Now I have to go back to my chaos, othewise I have no room to sleep on tonight. Kiss

Kommentarer
Postat av: Richardlotte

Excellent site.

2011-10-25 @ 12:17:02
URL: http://richardlotte.blogyd.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0