7 o'clock to Chicago

Jag hade tio enastående dagar i USA hos han som höjer min puls med flera slag i minuten. Vi gjorde ungefär allt och ingenting, och såhär såg det ut;



På Arlanda hittade jag det är fina. Det tänker jag bli.



Chicago, och jag kan själv




Phoenix var kokhett, fyllt av nya perspektiv och en lite djupare insikt. Vi kollade på film, åt god mat, myste i soffan, umgicks med familj, tittade på stjärnor i öknen och var på rymmen på en farm med ett solrosfält.



San Diego. Vänner, havet och allting blomstrade. Vi badade i Stilla Havet, var på en baseballmatch, drack öl, diskuterade allt för högljutt, åt pizza, tittade på solnedgångar över ett stormigt hav och var på långa promenader. På roadtripen hem genom öknen passerade vi majestätiska sanddynor och jag såg Mexico!



De sista dagarna umgicks vi med Monster and Smithwicks, åkte sandrail och motorcykel, pussades och jag tog mig i genom hela burken av Candy Corn. Vilken tjej, vilka dagar.


USA blev en blanding av att inse att jag klarar mig helt själv, men helst vill vara med honom. Och nu vill jag mest tillbaka.



Spent 10 wonderful days in Phoenix and San Diego with the guy that makes my heart beat a little bit faster.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0