Stina

Tillbaka i Sverige igen och allt känns märkligt och upp och ner. Lite som att inget har hänt med samtidigt har allt förändrats. Ghana var helt fantastiskt och någonstans där i den afrikanska natten under stjärnorna hittade jag det där jag tappat bort. Nu befinner jag mig åter igen i Uppsala men vet inte riktigt vad jag gör här. Självklart har jag saknat vänner och familj, speciellt min kära syster, men det har på senaste bara blivit så uppenbart att jag inte passar in här. Uppsala och jag har aldrig riktigt brutit isen, vi är fortfarande malplacerade och tillgjorda tillsammans. Att vara här igen känns tungt.

Just nu gömmer jag mig i sängen med saltlakrits och Veronica Maggios nya, utanför firar hela staden Valborg. Borde kanske dra mig ner på stan och träffa de där jag faktiskt har saknat lite, men jag känner inte riktigt för det. Skyller på halsfluss men ensamtiden behövs nu, det är mycket som snurrar runt i huvudet. Vi hörs och ses när allt har klarnat en smula, puss.

Himmel, bara 2 dagar kvar nu. Men jag vill ju inte! Vad hande egenligen med de 2 manaderna? Poff.

Sa mycket det finns att beratta, och sa lite tid. Antar att jag far uppdatera er nar jag ar tillbaka i Sverige i stallet. Ghana ar helt underbart, fullt av kaos och liv i varje vra - jag alskar det. Vi jobbar som larare pa en liten skola och nagat mer inspirerande har jag nog sallan varit med om, kanske det ar sa det blir anda. Vi har traffat sa manga trevliga manniskor, och fatt nya fina vanner. Kattungar har vi ocksa, och jag kanner mig bara hemma har. Harmonisk och for forsta gangen kanns det som att jag ar pa ratt plats vid ratt tillfalle.

Nu maste jag springa, vi har lunchplaner som inkluderar fufu, det vill jag inte missa! Tusen kramar till mina fina, puss!