Taking steps is easy, standing still is hard
Skriver lite, tänker mycket. Andas, roterar och försöker, försöker, försöker. Har i allafall någon här som gör allt för att blåsa undan monsunerna, frågan är om det räcker. Och något som jag skrattat åt i flera år pirrade till någonstans långt inne härom natten.
Fattar mig kort; vad är bäst för m i g ?
Taking steps is easy, standing still is hard:
Writing too little, thinking too much. Breathing, rotating, and I am trying, trying, trying. At least I have someone who makes his best to blow away the monsoons, the question is if it is enough. And something I have been laughing about for years tingled somewhere within the other night.
Briefly; what is best for m e ?
Kommentarer
Trackback
