Sedan en tid tillbaka

Har gjort mycket och ingenting, andats, legat nära, tagit avstånd och kommit tillbaka igen. Korta ögonblick av sorgsen ärlighet, två par ögon som säger mer än jag lyckats få ner i ord. Men orden uppskattades och det värmde.
     Kommer ihåg lärobokens defintion av relativitet, formlerna. Inser nu hur fel de hade. Det går inte att räkna på den snurrande rymden av tid.
      Saknar redan palmträdens slag mot rutan, längtar barfotafötter i nyklippt gräs. Hjärtat krossas och byggs upp under ett enda slag. Gång på gång på gång.

Tystnad, saknad, längtan, tid. Och inget av dem går att definera.



Lately:

Have been doing a lot and nothing, been breathing, laying close, taking distance and coming back again. Short moments of sad honesty, two pairs of eyes that say more than I have been able to put down in words. But the words were appreciated and that made me warm.
    Remember the textbook's definition on relativity, the formulas. Realizing now how wrong they were. You cannot count on the spinning space of time.
     Am already missing the palm trees against the window, am longing for barefooted feet in the fresh mown grass. The heart is crushed and built up during nothing more than one heart beat. Over and over again.

Silence, lack, urging, time. And none of them can be defined.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0